Vinterunderhåll

Till vägarnas vinterunderhåll hör bland annat snöplogning, halkbekämpning och utjämning av vägytan.

Vägarna är indelade i underhållsklasser

Vägarna har delats in i vinterunderhållsklasser bland annat enligt trafikmängd och trafikbetydelse. Huvudvägarna hör oftast till den högre underhållsklassen och mindre trafikerade vägar hör nästan alltid till den lägre underhållsklassen. Underhållsklassen definierar i vilket skick vägen ska vara vintertid och hur snabbt underhållsåtgärder ska påbörjas på den. Nivån på vinterunderhåll skiljer sig för vägarna i de olika underhållsklasserna, men vägar i samma underhållsklass åtgärdas likadant i hela landet. Mer information om de olika vinterunderhållsklasserna finns på Trafikledsverkets webbplats.

På huvudvägarna strävar man efter jämna väderförhållanden dygnet runt. Vid snabba väderomslag kan det hända att väderförhållandena är mindre bra även på huvudvägarna. Bilförare bör vara beredda också på dåliga väderförhållanden. Även om underhållsfordonet skulle vara i arbete hela tiden, hinner det vid hård vind och tungt snöfall samlas flera centimeter snö på vägarna under underhållsrundan. Sanden som används vid halkbekämpning kan å sin sida lätt blåsa bort från den isiga vägytan. Dessutom kan det vid halt väglag ta längre tid att köra underhållsrundan och att då och då hämta mer sand försenar rundan ytterligare. Underhållsåtgärderna kräver alltid sin egen tid.

Snöröjning

På huvudlederna påbörjas snöröjningen oftast snabbare och efter mindre snöfall än på andra vägar. Vid avvikande väderförhållanden, såsom vid ihållande och tätt snöfall, kan det hända att kvalitetskraven inte uppfylls. I dessa fall används entreprenörens utrustning och snöröjningen utförs så snabbt som möjligt. Det kan hända att plogbilen måste vänta längre än vanligt.

Enskilda vägförbindelser: I samband med plogning av allmänna vägleder och leder med lättare trafik åligger det vägförbindelseägaren att avlägsna snö som samlas på den enskilda vägförbindelsen.

Brevlådor: Brevlådor får inte utgöra ett hinder för underhåll av landsvägar. Om en brevlåda går sönder i samband med underhållsarbete, ska posten kontaktas i ärendet.

Halkbekämpning

Halkbekämpning utförs vanligtvis genom att salta eller sanda vägarna eller genom att rugga upp snö- och istäcket. På livligt trafikerade vägar utförs halkbekämpning genom att salta vägarna och på andra vägar antingen sandar eller ruggar man upp is- och snötäcket. På övriga vägar saltar man endast i hösthalkan eller vintertid i de värsta problemsituationerna. Åtgärder för halkbekämpning på livligt trafikerade huvudvägar samt på anslutande vägleder för gång- och cykeltrafik måste vanligtvis påbörjas inom ett par timmar. På livligt trafikerade vägar som hör till den lägre underhållsklassen är det motsvarande målet fyra timmar, men på lätt trafikerade vägar kan det hända att man måste vänta längre än så på sandningen.

Varför man saltar

För att säkerställa smidighet och säkerhet i trafiken strävar man efter att åstadkomma bästa möjliga väggrepp på vägytan även vintertid. Nuförtiden förväntas trafiksystemet kunna erbjuda smidiga och säkra trafikeringsmöjligheter också på vintern, särskilt i nätverket av huvudvägar. Vägarna saltas för att vägytan också vintertid ska ha tillräckligt grepp och för att trafiken ska flyta på ett smidigt och säkert sätt. På livligt trafikerade vägar kan även lättare halka leda till allvarliga påföljder.

När saltas vägarna?

De vanligaste saltningssituationerna är de där saltning i förebyggande syfte utförs innan den våta eller fuktiga vägbanan fryser till is samt saltning före snöfall. Med hjälp av detta förhindrar man att snön packas till islager på vägbanan. Man strävar även efter att salta frostiga vägar innan det har bildats så mycket frost att greppet på vägbanan blir alltför dåligt. Saltningen måste utföras senast då vägbanan av en eller annan anledning har blivit för hal. Vid saltning i förebyggande syfte är saltmängden märkbart mindre än då man saltar vägbanor som redan frusit.

Entreprenörerna följer hela tiden väder- och vägförhållanderapporter samt prognoser om förändringar i förhållanden. När vägen saltas i förebyggande syfte har man relativt säker information om hur vädret och vägförhållanden kommer att utvecklas under de närmaste timmarna. Saltning i förebyggande syfte tillämpas särskilt i situationer där halkan som uppstår i annat fall skulle bli ytterst problematisk. Till exempel är så kallad svart is eller framförallt blöt is vid underkylt regn en ren livsfara för dem som rör sig på vägarna. När man agerar efter prognoserna, kan det hända att man fattar felaktiga saltningsbeslut.

Salt används framförallt då ytan på vägbanan har temperaturen – 4 (-6) °C eller varmare. På extremt livligt trafikerade vägar kan man använda salt även vid kallare temperaturer än så. Vid hård kyla rekommenderas dock inte saltning, utan då används sand till halkbekämpningen.

Saltets sammansättning

Det vanligaste halkbekämpningssaltet är natriumklorid (NaCl). Kalciumklorid (CaCl) används också i viss utsträckning. Arbetsmetoderna för halkbekämpning har utvecklats under flera års tid i syfte att minska mängden salt. Också lämpligheten med alternativa ämnen har utretts. Man har redan börjat använda kaliumformiat på vägavsnitt som är problematiska med tanke på inträngning av saltvatten i grundvattnen.

Vägsaltets påverkan på grundvattnet har undersökts och områden som definierats som riskbenägna följs upp regelbundet.