Planering och byggande av vägar

Vägplanering och byggande - Egentliga Finland och Satakunta

(NTM-centralen i Egentliga Finland svarar för ärenden som gäller vägplanering och byggande också i Satakunta.)

Byggande av stora trafikleder får vanligen mest uppmärksamhet, men den största delen av väghållningen består av vägunderhåll, förbättringsarbeten och mindre vägprojekt. I första hand förbättrar man de befintliga vägarna i stället för att bygga nya vägar.

I allmänhet görs förbättringsarbeten på landsvägarna för att förbättra trafiksäkerheten eller göra trafiken smidigare då trafikmängderna ökar. En ny väg byggs vanligen endast om dessa behov inte kan tillgodoses genom att förbättra den gamla vägen.

Ca 90 % av vår finansiering för väghållningen används till underhållet. Numera lämnar det nästan inga pengar över för regionala små investeringar. Den knappa finansieringen för investeringar gör det endast möjligt att genomföra de mest nödvändiga projekten. De är vanligen små åtgärder som förbättrar trafiksäkerheten, främst gång- och cykelvägar och förbättringar på enstaka anslutningar till huvudvägarna. Ofta bidrar också andra parter till finansieringen av regionala investeringar, särskilt gång- och cykelvägar. Regionala investeringar genomförs även som temaprojekt, men ELY-centralerna kan inte påverkas deras finansiering direkt.

Vägprojekten genomförs i form av regionala investeringar samt tema- och utvecklingsprojekt på riksnivå. Beslut om större projekt för utveckling av vägnätet fattas av riksdagen och anges separat i statsbudgeten. Genom dessa projekt förbättras väg- och trafikförhållandena på leder som har betydelse på riksnivå. Ett sådant utvecklingsprojekt var t.ex. utbyggnaden av motorvägen mellan Åbo och Helsingfors (E18).

Trafikverket kan årligen bevilja separat finansiering för projekt som gäller ett särskilt tema. Temaprojekten programläggs och beslutas på riksnivå och kan sålunda jämföras med projekt för utveckling av vägnätet. Ett tema består av flera mindre projekt med likartade effekter utspridda över landet. Inom ramen för ett temaprojekt förses t.ex. huvudvägar med mitträcken.

Investeringar i vägnätet planeras på lång sikt. NTM-centralen i Egentliga Finland, landskapen Egentliga Finland och Satakunta samt regionala aktörer har tillsammans utarbetat en trafikstrategi för Sydvästra Finland som innehåller en vision av de primära riktlinjerna för trafiken från år 2012 och framåt. Ett spetsprojekt är riksväg 8 mellan Åbo och Björneborg.

Små förbättringsprojekt programläggs i en fyraårsperiod åt gången. Vid valet av små regionala investeringar avgör åtgärdernas inverkan på trafiksäkerheten. Projekten genomförs i angelägenhetsordning. Förbättringsprojekt genomförs också tillsammans med andra parter. T.ex. nya gång- och cykelvägar byggs i regel tillsammans med kommunerna.

Från vägplanering till byggande

Vägplaneringen innehåller många olika faser: preliminär utredning, utredningsplan, vägplan och konstruktionsplan. Vägprojektet specificeras och planeringen preciseras steg för steg i planeringsprocessen. I små projekt med liten verkan kan faserna sammanslås.

I den preliminära utredningsfasen undersöks bl.a. behovet av projektet, möjligheten att genomföra projektet, projektets verkningar och kostnadsprognos. Efter det görs en utredningsplan (stora vägprojekt) eller motsvarande där man undersöker vägens ungefärliga läge i förhållande till det nuvarande och kommande vägnätet samt markanvändningen. När det gäller stora projekt med betydande inverkan på omgivningen kräver lagstiftningen också en separat miljökonsekvensbedömning (MKB).

Principiella avgöranden som fattats i utredningsplanen ändras inte längre i de senare planeringsfaserna. Utredningsplaneringen är den viktigaste planeringsfasen om man vill inverka på vägprojektet, för den innehåller den mesta dialogen med olika parter. Utredningsplanen kan begränsa det övriga byggandet och bl.a. orsaka väghållaren skyldighet att lösa in områden. Ett avgörande som fattas i utredningsplanen kan inte längre överklagas senare. Vägplanen görs utgående från den godkända utredningsplanen.

I vägplaneringsfasen fastställs bl.a. vägens exakta läge, anslutningar och andra vägarrangemang, vägområden som behövs för vägen och kostnadsförslaget. Vägplanen godkänns genom ett beslut som ger väghållaren rätt att lösa in de områden som behövs för vägen. I vägplaneringsfasen förs också en dialog med markägarna och andra som berörs av saken. Vägarbetet kan påbörjas då det har beviljats finansiering för genomförandet. Den egentliga konstruktionsplaneringen anknyter till genomförandet av projektet och den görs i samband med byggarbetena.

Projekten kan ta tiotals år att genomföra

Planeringen av ett projekt går inte allt direkt från en fas till nästa, speciellt i stora vägprojekt kan det uppstå också långvariga fördröjningar mellan de olika faserna. Det kan t.o.m. ta tiotals år för ett projekt att gå från en planeringsfas till nästa och genomföras, för finansieringen fås separat för planeringen och genomförandet av projekten.

Stora vägprojekt börjar i allmänhet planeras utgående från trafiksystemplaner eller –strategier el. dyl. Särskilt i större projekt är det den tillgängliga finansieringen som avgör i hur stor utsträckning man kan planera och genomföra projekt. Man kan inte planera projekt på lager, för planerna är endast i kraft 8 år och projekt kan inte genomföras utgående från en föråldrad vägplan.

För stora projekt får man separat planeringsfinansiering av Trafikverket. Planeringsfinansiering finansieras i allmänhet för projekt som kan genomföras under planens giltighetstid. Det är riksdagen som beslutar om genomförandet av sådana projekt genom att bevilja dem finansiering och Trafikverket som svarar för genomförandet av dem.

Under de senaste åren har praxisen varit att regeringen i början av regeringsperioden har avfattat en trafikpolitisk redogörelse som slår fast alla vägprojekt som ska genomföras under hela regeringsperioden. Trafikverkets praxis har i huvudsak varit att bevilja planeringsfinansiering endast för projekt som ryms med i den trafikpolitiska redogörelsen. De trängda statsfinanserna begränsar genomförandet av nya vägprojekt och dessutom har en stor del av den statliga finansieringen bundits till slutförandet av projekt som redan pågår.

Små vägprojekt tas i allmänhet ut till närmare planering utgående från olika slags behovsundersökningar. Det är vanligen enklare att genomföra små förbättringsprojekt och de utvalda projekten blir i allmänhet också genomförda inom ca fem år. Små förbättringsprojekt genomförs med den finansiering som beviljats NTM-centralen för basväghållning och det är också NTM-centralen som väljer ut projekten. Små förbättringsprojekt har så små verkningar att det inte behöver göras någon utredningsplan för dem till skillnad från större projekt. Det lönar sig inte heller att planera små projekt på lager, eftersom vägplanerna föråldras efter åtta år.