Grusvägar

Till underhållet av grusvägar hör jämning av vägytan, lappning, påfyllning av grus, dränering av vägen, dammbindning, reparation av tjälskador och förbättring av vägkonstruktioner.

Det finns cirka 27 000 km grusbelagda landsvägar i Finland. Största delen av dem är gamla leder som stegvis förbättrats och deras konstruktionsmässiga skick är en summa av många faktorer. Grusvägarnas bärighet svarar oftast inte mot trafikkraven. Det är vanligt med skador på dessa vägar, särskilt vid rikliga regn och när marken tinar på våren. Då är man tvungen att fastställa viktbegräsningar, genom vilka man säkerställer säkerheten för dem som använder vägen och att vägen hålls i sådant skick att den kan repareras. Även de avsnitt som är i allra sämst skick kan rustas upp, i övrigt håller man genom lättare åtgärder vägarna i ett sådant skick att de kan trafikeras.

Underhållsklasserna styr prioriteringen av åtgärder

Grusvägars skick mäts på basis av faktorer som påverkar bekvämligheten: vägytans jämnhet, täthet och dammighet. För prioriteringen av åtgärder och krav på skötselns nivå har grusvägar delats in i två olika klasser på basis av bl.a. trafikmängden, vägens betydelse och markanvändningen.

Genom att sköta och underhålla grusvägarna strävar man efter att säkerställa att vägarna är farbara så att trafiken inte väsentligt försvåras eller att man är tvungen att ty sig till viktbegränsningar, som försvårar trafiken särskilt inom jord- och skogsbruket.

Underhåll av grusvägar ger inte önskat resultat vid regnväder

Väderförhållandena påverkar tidtabellen för åtgärderna för vägunderhåll. Det lönar sig t.ex. inte att hyvla en våt grusväg eftersom den tunga väghyveln gör vägens yta ännu mjukare och försämrar ytans skick och körbarhet. Under hyvlingen lösgör väghyveln endast det fasta gruset från vägytan, så att det finare stenmaterialet lossar från det grövre. Då binds det för mycket vatten till det fina stenmaterialet, vilket orsakar att vägytan blir gyttjig. Vid regn binds inte det lossnade stenmaterialet på nytt, och därför bildas det lätt gropar i vägen och situationen förvärras ytterligare.

Som första hjälp sprider entreprenörer ut stenkross på de vägavsnitt som är i sämsta skick. Det lönar sig att hyvla våta vägar först när det utlovats en torr period på ca en vecka. Innan hyvlingen behövs det ett par regnfria dagar, och efter hyvlingen måste trafiken hinna göra vägytan tätare under några dagar innan nya regn. Annars var arbetet förgäves och resultatet kan vara sämre än originalet.  

NTM-centralernas projektchefs för underhållning av landsvägar och entreprenörerna som ansvarar för vägunderhållet är vanligtvis medvetna om grusvägarnas dåliga skick. Underhållsåtgärder vidtas så fort vädret tillåter.

Tjällossning ett problem på grusvägar

Tjälskador är ett problem på grusvägar på våren och delvis även på hösten. Det kan finnas tjälskador både i vägkroppen och i vägytan. På en del vägar som fått tjälskador måste sättas viktbegränsningar.

Aktuell information om viktbegränsningar finns på Trafikledsverkets webbplats. Länken finns längre ner på sidan.

• Undantagslov för landsvägar under menförestid