Belagda vägar

Till underhållet av beläggningen hör förnyelse och ytbehandling av beläggningen samt lappning av fåror, hål och sprickor. I samband med beläggningsarbetet kan man även göra en grundrenovering av vägkonstruktionen.

Det finns ungefär 50 000 km permanentbelagda landsvägar i Finland, vilket motsvarar 65 procent av alla landsvägar. Klimatet, tung trafik och dubbdäck sliter på vägytan, och en ansenlig del av beläggningarna behöver förnyas. På grund av de knappa anslagen kan endast en del av de vägar som är i dåligt skick få ny beläggning under ett år. Enligt de nationella riktlinjerna riktas åtgärderna i första hand till huvudvägarna, medan beläggningsskador på andra vägar sköts genom lappning.

Vid beläggningen tillämpas vanligen en metod där den gamla beläggningen utnyttjas för att tillverka ny beläggning. På så sätt sparar man materialkostnader och anslagen räcker till för att reparera fler objekt.

Beläggningsarbeten utförs sommartid, från maj till oktober. Beläggningsprogrammet publiceras på NTM-centralernas regionala webbplatser. Det bör observeras att till exempel väderförhållandena kan orsaka förändringar i tidsplanen för arbetena.

Beläggningarnas skick övervakas

Belagda vägars skick beskrivs med fyra variabler: fårornas djup, jämnhet, skador och bärighet. Jämnheten och fårornas djup beskriver vägytans skick och har den största inverkan på hur trafikanterna upplever vägens skick. Vägens strukturella skick beskrivs av bärigheten, som mäts från vägytan, samt skador i beläggningen. På basis av dessa variabler fastställs vägens konditionsklass enligt en konditionsklassificering med fem nivåer.

Konditionsklassificeringen används för att programmera beläggningsarbeten. Dessutom ger klassificeringen en överblick av vägarnas skick i Finland och dess utveckling.

Lappningsmetoderna utvecklas

 Eftersom det långt ifrån alltid är möjligt att förnya beläggningen när det behövs är man, särskilt i fråga om vägar med mindre trafik, tvungen att ty sig till lappning av beläggningsskador. Lappningsmetoderna har utvecklats så att de lämpar sig för olika skador och förhållanden. Trots det kvarstår problemet att särskilt sådana lappningar som genomförts i fuktigt och kallt väder inte klarar av det slitage som trafiken och väderförhållandena orsakar och samma ställen måste lappas om och om igen.

På de vägar som är i allra sämst skick överväger man att ta bort beläggningen och belägga vägen med grus så att den kan hållas i trafikerbart skick till lägre kostnader. 

Säkerhet genom vägmärkning 

Vägmärkningen har stor betydelse för säkerheten, för hur trafiken löper och hur behagligt det är att köra på vägen. Syftet med vägmärkena är att visa var körbanan och körfilerna finns samt att bättre avskilja vägen från miljön. De har också en viktig uppgift i fråga om den optiska styrningen på vägen i förarens synfält och de kompletterar den information om trafikmärkena ger. I mörkt och dåligt väder gör de reflekterande vägmärkena det betydligt lättare att hålla fordonet på rätt plats på körbanan.

Vägmärkning som orsakar vibrationer eller förändrade däckljud som baseras på impulseffekter anses minska antalet enskilda avkörnings- och mötesolyckor. Genom dessa märkningar, som grundar sig på olika inristningar och profiler som urskiljer sig i vägytan, kan man också uppnå bättre sikt i vått väder än genom vanlig vägmärkning.