Andersböle grunddamm i Hirvihaaranjoki

Kuvassa on pohjapato.
Grunddammens ledväggar och stensättning gjordes hösten 2010. Bilden är tagen i juni 2011.


Hirvihaaranjoki (Mäntsälänjoki, Svartsån) börjar i Sulkavanjärvi som ligger i norra delen av Mäntsälä kommun nära gränsen till Kärkölä. Ån rinner via Mäntsälä, Borgnäs och Borgå och mynnar ut i Sköldvik i Borgå. Hirvihaaranjoki är cirka 78 kilometer lång. Avrinningsområdet för Andersböle grunddamm är cirka 257 km2.

Syftet med regleringsarbetet i Hirvihaaranjoki var att minska skadorna från översvämningar på åkrarna som gränsar till ån. Ett regleringsbolag grundades den 21 juli 1965 och arbetet utfördes huvudsakligen åren 1969–1978 av Helsingfors vattendistrikt. I samband med regleringsarbetet byggdes 7 grunddammar för att trygga tillräcklig vattennivå vid lågvatten. Grunddammarna byggdes huvudsakligen med natursten.

Innersta delen av Andersböle grunddamm är byggd i lera, och på den har man utformat en V-formad fördämning med krön och slänter byggda av sten, sprängsten och kross. Grunddammens krön var enligt den ursprungliga planen 35 meter bred och kanterna var 20 cm högre än mitten. Isar och översvämningar förstörde den nedre slänten genom att flytta stenmaterialet till dess nedre kant. Stenarna som hade flyttats till dammkrönet och den nedre slänten bildade områden som utgjorde hinder för fiskarna. De stenar som hade flyttats till släntens nedre del ledde vattnet mot strandbankarna nedanom grunddammen, vilket ledde till att bankarna rasade och eroderade i synnerhet vid översvämningar.

Vid restaureringen av Andersböle grunddamm placerades grus vid den övre slänten på dammkrönet för att göra det till lekområde för fiskar. Därefter genomfördes stensättningen i den nedre slänten med början nedströms och vidare uppströms. Dammens krön ändrades inte. Den nedre delen av grunddammen utformades huvudsakligen av befintliga stenar och större stenar som fördes till platsen. Den nedre slänten fick 4 ledväggar i sten så att det inte kunde bildas över 15 cm höga flödeströsklar. Ledväggarna i sten byggdes växelvis från olika sidor så att de sträckte sig från stranden över mittlinjen, vilket skapade ett tillräckligt stort vattenområde vid den nedre slänten och vid ledväggarna säkerställde man att vattendjupet var lämpligt för fiskarnas vandring. Stenarna placerades i slänten så att de inte kan rubbas av isar och översvämningar.

En luktpost/skyddad plats för uttrar byggdes av natursten på fårans vänstra strand där det fanns en skyddad och stabil plats att bygga den på. Den skyddade platsen placerades tillräckligt högt upp på en vall så att vattnet inte kan skölja bort den vid en normal översvämning. Man formade en cirkel i sten med en öppning och ovanpå placerades en flat sten. Inuti var sidorna cirka 50–80 cm och höjden cirka 30 cm. I botten bredde man ut ett lager grus.

Basuppgifter om diversifieringen av Andersböle grunddamm

  • År för färdigställande: 2010
  • Längd: 20 m
  • Stigning: 1,25 m
  • Stigningens struktur: 4 ledväggar och strömstenar
  • ​​​​​​​Höjdskillnad mellan huvudtrösklarna: cirka 0,3 m
  • ​​​​​​​Dimensionerande flöde: Hela åns flöde
  • ​​​​​​​Vattenbredd vid dimensionerande flödet: 8 m
  • Vattendjup för dimensionerande flödet: 0,2–1 m​​​​​​​
  • Avstånd från åmynningen: cirka 60 km
Kuvassa on pohjakynnys.
Grunddammen före restaureringen sommaren 2010.
Koristekuva.

Längdprofil och tvärsnitt på Andersböle grunddamm från planen.
Koristekuva.

Planbild för restaureringsåtgärderna.

Luktpost för uttrar på strandbanken vid grunddammen. ​​​​​​​


​​​​​​​I diversifieringen av Andersböle grunddamm kombinerades nödvändig restaurering med nya behov. Dammen som ursprungligen byggdes som skydd mot översvämningar gav fiskar dåliga möjligheter att vandra och leva där. Diversifieringen förbättrade dessa möjligheter. Samtidigt kunde man hjälpa en ovanlig djurart – uttern – genom att bygga en så kallad luktpost. Uttrar behöver den här typen av ställen för att kommunicera med varandra.


Bilder: Harri Aulaskari