Pressmeddelanden 2013

Vattenvården utmanande i västra Finland (ELY-centralen i Södra Österbotten)

Vattnens tillstånd är sämre i Österbotten samt Södra och Mellersta Österbotten än i Finland i medeltal

Ytvattnens nya nationella statusklassificering är nu klar. På Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbottens område är ytvattenstatusen sämre än god i 72% av älvarna 66% av sjöarna och 45% av kustvattnen. Tillståndet i ytvattnen har i stort sett bibehållits sedan den förra statusklassificeringen 2006. Tillståndet i älvarna har förbättrats något på grund av en period av gynnsammare förhållanden med tanke på sur belastning. Tillståndet i vattendragen på Kyro älvs avrinningsområde har förbättrats något och i vissa vattendrag har näringsämneshalterna sjunkit. Däremot har tillståndet i andra vattendrag försämrats, t.ex. uppströms i Kauhavanjoki å. I det stora hela har ändå tillståndet i fler vattendrag förbättrats än försämrats sedan klassificeringen 2006.

Statusklassificeringen baserar sig på ekologi, inte bara vattenkvalitet

Statusklassificeringen som nu gjorts baserar sig på det vattenvårdsarbete, som grundar sig i EU:s ramdirektiv för vattenpolitik. Målet för vattenvården i västra Finland, precis som i resten av landet och i hela EU, är att gott tillstånd ska uppnås eller upprätthållas i alla yt- och grundvatten före år 2015. God ekologisk status innebär att det t.ex. i fiskars, bottendjurs, vattenväxters och planktonalgers förekomst och artsammansättning finns högst små förändringar på grund av mänsklig inverkan. Målen för konstgjorda och kraftigt modifierade vattendrag (t.ex konstsjöar) är att de skall vara i gott tillstånd i förhållande till deras bästa möjliga status. Den kemiska klassificeringen, som baserar sig på sk. skadliga ämnen är ännu på hälft.  

Övergödningen, surhet och strukturella förändringar påverkar vattendragen

Vattendragens tillstånd i västra Finland påverkas främst av övergödning, belastning av fast substans, jordmånens surhet och strukturella förändringar såsom dammar och rensningar. Belastningen av näringsämnen och fast substans kommer till största delen från jordbruk, glesbebyggelse, skogsbruk och torvproduktion. Lokalt påverkas vattendragen även av punktbelastning och belastning från pälsdjursproduktion. Vårt lands sura sulfatjordar förekommer nästan uteslutande i Österbotten. Dräneringen av sulfatjordar ger upphov till betydande försurning samt metallbelastning som påverkar främst tillståndet i små vattendrag vid kusten. Älvarna och åarna i de österbottniska landskapen har under årens lopp kraftigt förändrats genom rensningar och uträtningar samt genom att dämma upp och reglera vattnen. Dessa förändringar hindrar fiskars naturliga vägar samt minskar tillgången till och försämrar lämpliga miljöer.  

Störst problem i älvar och åar

Ytvattenstatusen är sämre ån god i över två tredjedelar av områdets älvar. Till och med dålig status förekommer hos en del. Tillståndet i älvarna försämras av kraftig näringsämnesbelastning, effekter av vattendragsbyggande samt i många fall försurning och höga metallhalter till följd av dränering av sura sulfatjordar. Förändringen i vattnets tillstånd syns till exempel som grumlighet, förändringar i vattenflöde, igenslamning samt förändringar i fiskbestånden. I vissa åar och älvar i dålig status finns ingen permanent fiskstam till följd av försurning och strukturella förändringar. De större älvarna är i regel i måttligt eller otillfredsställande tillstånd. Vattendrag i god status förekommer också. Dessa befinner sig ofta uppströms ovanför de sura alunjordarna där även näringsämnesbelastningen är lägre och de strukturella förändringarna få.

Insjöarna lider av belastning

Insjöarna i området är i huvudsak i måttligt tillstånd men även insjöar i god eller otillfredsställande status finns. Den främsta orsaken till försämrat tillstånd i insjöar är den diffusa belastningen från jord- och skogsbruk samt torvproduktion. På grund av långvarig yttre belastning lider en del större insjöar även av intern belastning som är svår att uppskatta. I insjöarna syns statusförsämring ofta som grumligare vatten, massförekomst av blågröna alger, förändrat fiskbestånd samt igenväxning. Reglering av grunda sjöar kan stundvis försämra syresituationen vintertid. Insjöarna i god status på området är ofta influerade av grundvatten eller befinner sig uppströms i källområden. Vattnet i en del av dessa är naturligt mörkt.

Kustvattnen i ytterskärgården i bättre tillstånd än innerskärgården

Kustvattnen i innerskärgården är så gott som helt i måttligt tillstånd. Den känsliga och i vissa områden skyddade och instängda innerskärgården belastas av avloppsvatten från tätorter samt av belastning via älvvattnet. Ytterskärgården är däremot till största delen i god status, även om förändringar är synliga även där. Utöver näringsämnesbelastningen från älvar påverkas kustvattnen av den allmänna bakgrundsbelastningen i Östersjön. I kustvattnen syns statusförsämringen som försämrat siktdjup och en ökning av trådalger samt stundvis massförekomst av blågrönalger. Tillbakagången av den viktiga blåstången i södra delarna av området är även ett tecken på försämring av kustvattnens tillstånd. 

• Karta över ELY-centralen i Södra Österbottens område (pdf, 1,2 Mb)
• Stapeldiagram över ytvattnens status (älvarnas längd, insjöarnas och kustvattnens yta, pdf, 12 kb)

Tilläggsinformation om statusklassificeringen:

Allmänt om statusklassificeringen samt älvar och insjöar:
Forskare Anssi Teppo, 0295 027 948, [email protected]

Kustvattnens klassificering:
Specialforskare Hans-Göran Lax, 0295 027 863, [email protected]

Allmänt om vattenvård samt miljömål och kemisk klassificering:
Specialplanerare Vincent Westberg, 0295 027 956, [email protected]