Vägbeläggningarna i det lägre vägnätet faller sönder till lappningsodugligt skick (landskapen i Österbotten)

Finansieringen för väghållningen har länge varit nedåtgående. Finansieringen för beläggningar och reparationer av dem har sjunkit ända sedan 90-talet. Under innevarande år har finansieringens nivå varit historiskt låg. På grund av detta har en del av de mindre trafikerade, belagda vägarna vittrat sönder till så dåligt skick att inte ens lappningar av beläggningen längre hjälper. NTM-centralen i Södra Österbotten sätter ut vägmärken för beläggningsskador på de dåliga vägavsnitten före början av oktober. Vid behov sänks också hastighetsbegränsningarna.

Reparationsskulden i landsvägsnätet har ökat i årtionden. Man har försökt hålla vägarnas ytor så jämna som möjligt med de små åtgärder, som varit möjliga med den tillgängliga finansieringen. Nya beläggningar på långa vägavsnitt har knappast alls varit möjliga att göra i det mindre trafikerade, belagda vägnätet. I praktiken betyder det att beläggningarna har fått allt fler skador. På många ställen är vägarnas konstruktioner också så gamla att det i många fall inte längre räcker till att bara göra en ny beläggningsyta, utan det fordras grundligare förbättring av hela konstruktionen.

Klimatförändringen och allt fler nyckfulla vintrar har ökat beläggningsskadorna i synnerhet i kustregionen. När snön smälter och fryser till på beläggningsytan flera gånger under vinterns lopp, hålls vägens yta fuktig, vilket påskyndar söndervittringen av beläggningen. Dessutom är vägens yta oftare bar, medan stabila vintrar innebär att beläggningen ligger i skydd under hårt packad snö i det lägre vägnätet. Ekvationen försvåras också av att finansieringen som har beviljats för lappning av beläggningarna har minskat proportionellt mest i just kustregionerna.

För tillfället betyder ökningen av reparationsskulden i en del av landsvägsnätet att det inte längre räcker till att lappa några enskilda skador, eftersom beläggningen inte längre hålls ihop genom att lappa den. Därför görs inte längre lappningar av beläggningarna på dessa vägavsnitt. Denna situation gäller för ca 670 vägkilometer i de österbottniska landskapen. Skador som riskerar trafiksäkerheten bör dock även i fortsättningen åtgärdas i hela vägnätet. De knappa resurserna koncentreras till de vägar, där lappningar av beläggningen ännu kan förlänga beläggningens livslängd. NTM-centralen anser att situationen är mycket allvarlig.  Om väghållningen får tilläggsfinansiering under de kommande åren, är det önskvärt att NTM-centralen i fortsättningen får använda pengarna effektivt genom att utnyttja NTM-centralens egna beräkningar och undersökningar för att med de tillgängliga pengarna uppnå ett så gott och effektivt slutresultat som möjligt med avsikt på hela landsvägsnätet.

För att trygga den dagliga trafiken riktar dock NTM-centralen beläggningslappningarna i det lägre vägnätet så att man försöker säkerställa längre förbindelseavsnitt, såsom regionvägar, i körbart skick. Likväl är exempelvis en del av regionvägarna i trängande behov av finansiering för att den långväga trafiken ska kunna tryggas. Även i huvudvägnätet är behovet stort av att vägkonstruktionerna förbättras och situationen kommer att bli sämre i detta livsviktiga vägnät på grund av årtionden utan betydande tilläggssatsningar.

På NTM-centralen i Södra Österbottens webbsidor finns en karta över de vägavsnitt, där beläggningslappningar tillsvidare inte kommer att göras. Kartan finns också som bilaga till pressmeddelandet. Uppgifterna uppdateras vid behov om den kommande hösten och vintern orsakar skador även i andra vägar så till den grad att det inte längre lönar sig att lappa enbart beläggningsskadorna.

Bilaga: karta över reparationsodugliga vägavsnitt.

Mer information:

• Vesa Leino
  Chef för enheten för väghållningsplanering
  NTM-centralen i Södra Österbotten
  Tfn 0295 027 733

• Anders Östergård
  Direktör, ansvarsområdet för  trafik och infrastruktur
  NTM-centralen i Södra Österbotten
  Tfn 0295 027 766