Pressmeddelanden 2014

Början av året var ovanligt och avspeglades i de österbottniska åarnas och älvarnas vattenkvalitet (NTM-centralen i Södra Österbotten)

Den snöfattiga vintern och tidiga våren avspeglades i å- och älvvattendragen i Österbotten. Under våren undveks försurningsproblem nästan helt och hållet och de uppmätta pH-värdena var bland de högsta på hela 2000-talet. Även närsaltshalterna var rimligt låga i förhållande till tidpunkten, eftersom avsaknaden av vårflöden gjorde att belastningen från avrinningsområdet också var uppenbart mindre än genomsnittet. Bristen på vatten framhävde dock avloppsvattnets inverkan i åarna och älvarna som tar emot avloppsvattenbelastning.

Försurningssituationen i åarna och älvarna är exceptionellt god

Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten följde upp vattenkvaliteten i å- och älvvattnen i Österbotten, Södra Österbotten och Mellersta Österbotten i januari–maj. Början av året har varit tämligen exceptionellt med tanke på väderleksförhållandena. Vintern var mild och snöfattig och våren kom tidigt. Således inföll de största översvämningarna i januari, medan våröversvämningarna uteblev helt och hållet. I april–maj var vattenföringarna huvudsakligen ganska små. pH-värdet var som lägst i stora åar genast i början av året när pH låg under 6 i flera åar. Det lägsta värdet 5,5 uppmättes i Lappo å. Det finns ingen information om situationen i små åar längs kusten som vanligen lider allra mest av försurning. På våren i april-maj var försurningsvärdena däremot höga i förhållande till tidpunkten. pH i de allra största åarna var över 6, vilket är exceptionellt. Att läget var så bra förklaras med liten vattenföring, dvs. när det regnar lite och smältvatten saknas, sköljs också färre försurande ämnen ut från marken i vattendragen.

Försurning är det största vattenskyddsproblemet i de österbottniska å- och älvvattnen. Lindrigare försurningsolägenheter har stor betydelse för vattendragen. Exempelvis för den vårlekande fiskens lek har förhållandena varit gynnsamma. Fiskbeståndet i åar och älvar som lider av försurning återhämtar sig de år när försurningen är lindrigare. Lindrigare försurningsolägenheter framhäver dock andra vattenkvalitetsproblem.

Vattnets färg och närsaltshalterna varierar

Ovanliga väderleks- och vattenföringsförhållanden avspeglas också i övrigt i åarnas och älvarnas vattenkvalitet. Av de stora åarna hade Esse å och Lappfjärds å den bästa vattenkvaliteten och även i Kyro älv och Perho å var närsaltshalterna lägre än genomsnittet i förhållande till tidpunkten. Vattenkvaliteten var sämst i Närpes å. Närsaltshalterna var även i allmänhet skäligt låga och vattnet tämligen klart i de åar som rinner genom jordbruksdominerade områden. Avsaknaden av våröversvämningar gjorde att utsköljningen av närsalter från åkrarna var obetydlig. I torvmarksdominerade områden var vattnet i åarna mörkare, men ganska näringsfattigt. Vattnet var mörkast i små åar som normalt lider av försurning såsom i Malax å och i Vörå å. I åarna där man släpper ut avloppsvatten var närsaltshalterna uppenbart högre, eftersom lite vatten gör att utspädningsförhållandet blir sämre. Då framhävs också de hygieniska olägenheterna.

Mer information

• Forskare Anssi Teppo, tfn 0295 027 948