Den våta hösten har orsakat försurningsolägenheter i de österbottniska vattendragen (landskapen i Österbotten)

Senhösten har varit regnig i synnerhet i Södra Österbotten och i Vasaregionen, varför försurningsolägenheter har förekommit i synnerhet i små åvatten längs den österbottniska kusten.

Försurningen har varit värst i små åar söder och norr om Vasa: i Malax å, Solf å, Laihela å och Vörå å var pH-värdet som lägst 4,3–4,9. Försurningen ökar avsevärt utsköljningen av skadliga metaller såsom aluminium i vattendragen. Så kraftig försurning är mycket skadlig och förödande för vattennaturen. Under hösten har försurningsolägenheterna även varit tämligen långvariga i dessa åar, exempelvis i Vörå å har försurningsproblemen fortsatt ända sedan slutet av september. Om vintern fortsätter att vara våt och mild, kommer försurningsproblemen ännu att fortsätta. I några andra åar såsom Kimo å, Lehmäjoki å och Kärjenjoki å sjönk pH-värdet till 5,0–5,5.

I Mellersta Österbotten har hösten varit regnfattigare, varför utsköljningen av sura föreningar och försurningsproblemen har varit mindre än i Södra Österbotten och Österbotten. Inte i någon av åarna i Mellersta Österbotten har pH-värdet sjunkit under 5,5.

I de stora österbottniska åarnas huvudfåror har försurningsproblem knappast alls observerats, pH-värdet har i praktiken hållit sig över 6,0 hela hösten. Endast i Närpes å (5,6) och Lappo å (5,7) sjönk pH-värdet tillfälligt under 6,0.

Försurningen är de österbottniska å- och älvvattnens största vattenskyddsproblem. Den grundläggande orsaken till problemet är marken, de sura sulfatjordarna och den effektiva dräneringen av dem. Värst är det när hösten blir regnig efter en torr sommar eller om det blir kraftigt vårflöde följande år, som sköljer ut sura föreningar och metaller i vattendragen. Normalt pH-värde i åvattendragen i Finland är 6–7, i humusvatten en aning lägre. På årsnivå är det målinriktade minimivärdet för försurning ett pH-värde på 5,5

Mer information

• Specialforskare Anssi Teppo, tfn 0295 027 948