På Hangö sandstrand får hotade arter nytt livsrum efter att vresrosens grepp har lättat (Nyland)
Hangon Kolaviken on yksi Suomen upeimmista rannoista. = Kolaviken i Hangö är en av Finlands vackraste stränder.
Kolaviken, bekant från många fotografier, är en havsvik söder om Hangö udd, alldeles i närheten av Hangö centrum. På dynstranden som omger viken har många celebriteter och spagäster njutit av solen redan i millennieskiftet 1800-1900, visserligen då fullt påklädda enligt den tidens kutym.
På den östra kanten av viken är det också så gott som heltäckande klädsel som gällt denna sommar trots värmeböljan. Aarne Jaako och Greger Grönholm är inte på stranden för att slappa, utan rycker upp skott av vresros och tall och hälsar samtidigt på de förbipasserande.
"Vresrosen är en seg och listig typ. Om det så finns bara en liten bit rot i sanden, så skjuter den snabbt skott på alla håll och kanter", berättar männen. Parhästarna samkör varje morgon till Hangö för att bekämpa främmande arter.
Inom Ketosirkka-projektet som genomförs av Nylands distrikt vid Finlands naturskyddsförbund rf har man i sommar vårdat ängar och bekämpat främmande arter inte bara i Hangö utan också bl.a. i Hyvinge, Lojo och Raseborg vid olika objekt. För Jaako och Grönholm är naturvårdsarbetet bekant sedan några år tillbaka, för de jobbade för projektet redan då. Arbetet kändes så meningsfullt att de sökte jobb inom projektet på nytt.
"I jobbet får vi se fantastiska naturobjekt som vi inte ens kände till sedan tidigare. Vi har också lärt oss att läsa naturen på ett annat sätt, t.ex. vilken inverkan arterna har på varandra. En växt kan sprida sig över ett helt område, medan en annan inte växer alls om den inte har exakt rätt förhållanden", beskriver Aarne Jaako.
Vresros är en främmande art som sprider sig kraftigt längs havsstränderna och i skärgården. Spridningen har fått extra fart av att arten planterats i stora mängder, t.ex. längs vägrenarna. I Kolaviken har man fram till dags dato avlägsnat vresros från en sträcka på ca fyra hundra meter.
Kurtturuusu pääsee nopeasti valloittamaan laajoja alueita, jos kaikkia juuria ei poisteta. = Vresrosen sprider sig snabbt över stora områden, om inte alla rötter rycks upp.
Röjning och efterarbete
I december var Kolavikens strand ingen vacker syn. På det nio hektar stora skyddsområdet hade det fällts över 250 grova tallar, skogsmaskinernas däck hade rivit upp lavmattorna, det fanns högar med avverkningsavfall och en grävmaskin hade grävt på sandstranden. Grävandet gjorde också några invånare nervösa.
"Allt gjordes ändå med avsikt och i enlighet med vårdplanen", berättar överinspektör Iida Kämäri från NTM-centralen. Hon svarar för naturvårdsprojektet på området och det var också hon som hade beställt arbetet.
"Vi tog bort en del tallar för att hålla strandområdet öppet och bevara hotade arter som trivs i solexponerade miljöer. Ju fler tallar, desto mer förna, skugga och igenvuxenhet på stranden", berättar Iida Kämäri.
Stora lavmattor samlar igen fukt, binder sanden och skapar gynnsamma förhållanden för vresros och andra arter som inte hör hemma i solexponerade miljöer. Med grävmaskinen grävde man upp enorma, en och en halv meter höga vresrosbuskar på stranden.
Genast efter att skogsarbetena var klara, började man städa området och det sköttes av en företagare i Hangö. Allt kan ändå inte göras maskinellt och därför anlitades Ketosirkka-projektet för att slutföra arbetet under sommaren.
När man nu promenerar på stranden, skulle man aldrig tro hur stora ingrepp som gjorts där. De flesta stubbar har frästs bort och syns knappt alls längre. Det finns fortfarande tallar på området, men efter en lång paus faller solskenet igen mellan träden. Förra gången träd fälldes på området var för ca 30 år sedan.
De böljande sanddynerna och strandområdet hålls inte öppna av sig själva utan hjälp av människan. Tidigare hölls växtligheten i skick av betande boskap och naturliga skogsbränder. Och människorna planterade inte okontrollerat växande främmande arter längs vägrenarna.
Med hjälp av sina rötter kan vresrosen sprida sig och växa till ogenomträngliga buskar som helt utplånar de ursprungliga arterna på havsstränderna.
Enligt överinspektör Iida Kämärä från NTM-centralen i Nyland är Kolavikens sandmark och glesa strandskog en hotspot för olika arter. Det har gjorts observationer av 46 hotade insektsarter, varav största delen är fjärilar.
Vårdinsatser behövs även framöver
Genom det vårdade området i Kolaviken går en populär friluftsled. Vägen används av fotgängare, motionslöpare, cyklister och personer som rastar sina hundar. Aarne Jaako och Greger Grönholm har redan lärt sig vilka som är fast bosatta på området och vilka som är sommarturister. De hälsar glatt på alla som de möter.
Under dagen är det många förbipasserande som stannar upp för att fråga vad männen gör, vilket de uppskattar. Det är bra att Hangöborna förstår varför landskapet har förändrats och att intresset för bekämpning av främmande arter sprider sig vidare.
Kolavikens dyner behöver omvårdnad även efter att projektet avslutas. Vresrosen får man inte bort på bara två år. Det bästa vore om lokala frivilliga också skulle komma med i arbetet.
Miljöorganisationerna kan eventuellt också ordna talkoarbete, men det räcker inte för att få bort främmande arter. Framtiden för Ketosirkka-projektet är också aningen osäker.
"Det finns inte längre lika mycket medel för sysselsättningsfrämjande lönesubventioner och ansökningstiderna har varierat", beklagar sig Ursula Immonen, verksamhetsledare för Nylands distrikt vid Finlands naturskyddsförbund rf.
"För oss är det viktigast att naturvårdsarbetets kontinuitet och finansiering säkerställs. Vi hoppas att staten och kommunerna skulle hitta finansiering och samarbetsvilja för detta arbete på lång sikt", fortsätter Immonen.
Det är första gången som NTM-centralen i Nyland genomför ett så omfattande naturvårdsprojekt. Artskyddsmedel har undantagsvis fokuserats på skötseln av Kolaviken och tillsvidare beviljar NTM-centralen understöd för skötseln. På Kolavikens östra strand ser åtminstone den närmaste framtiden ljus ut.
Se videon om Ketosirkka-projektets arbete, dvs. att ta bort vresros från stranden i Hangö. Videon har publicerats av Nylands distrikt vid Finlands naturskyddsförbund rf.
Text och bilder: Reetta Harmaja