Den nya klassificeringen av ytvattnens ekologiska status är klar - vi är efter om mål av ytvattnens goda status (ELY-centralen i Egentliga Finland)
Älvarna och åarna i sydvästra Finland har till största delen måttlig eller otillfredsställande ekologisk status, medan sjöarnas status varierar mellan hög och dålig. Tillståndet i Skärgårdshavet är för det mesta måttligt. Största delen av Bottenhavets södra del har god ekologisk status, med undantag av vissa belastade områden vid kusten, vilkas status är måttlig eller otillfredsställande. Målet till ytvattnens goda status är år 2015 eller senast år 2027.
Den ekologiska statusen av ytvattnen i Sydvästra Finland påverkas ofta negativt av alltför stor näringsämneshalt i vattnet. I den ekologiska klassificeringen beaktar man utöver de biologiska faktorerna också andra centrala faktorer som påverkar vattenkvaliteten, såsom mängden näringsämnen. Klassificeringen omfattar åar och älvar med ett avrinningsområde på ca 100 km2 eller större och sjöar på över 50 hektar. Alla kustvatten i området har klassificerats. Den nya klassificeringen gjordes 2006–2012 på basis av uppföljningsdata. Den föregående, och första, ekologiska klassificeringen publicerades 2008.
- Ytvattnens ekologiska status, Satakunta.pdf (karta, 519 kt)
- Ytvattnens ekologiska status, Egentliga Finland.pdf (karta, 1,4 Mt)
Den ekologiska klassificeringen av ytvatten grundar sig på biologiska faktorer och på vattenkvaliteten
Den ekologiska statusklassen berättar hur mycket människan med sin verksamhet har ändrat vattnets status från det naturliga tillståndet. Det finns fem klasser: hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig.
Grunden för klassificeringen av sjöar, åar och kustvatten är de olika typerna av ytvatten, vilka alla har egna klassgränser för olika klassificeringsfaktorer. Vid typbestämningen har man beaktat bland annat sjöarnas storlek och humushalt samt på avrinningsområdena andelen torvmark, momark och lermark. Kustvattnen har typindelats huvudsakligen utifrån deras geografiska läge, men också bland annat utifrån vattenområdets öppenhet.
Klassificeringssystemet har i någon mån modifierats och preciserats sedan den första klassificeringen, som baserade sig på uppgifter från 2000–2007. En stor mängd nya uppföljningsdata har kommit till efter den föregående klassificeringsperioden. Ändringarna i ekologisk klass under den andra klassificeringsomgången beror främst på det mer omfattande uppföljningsmaterialet och på klassificeringstekniska förändringar. Det har inte skett några egentliga statusklassförändringar i vattnens tillstånd, utom i några enskilda fall.
Vattenvården kräver fortfarande långsiktigt arbete på bred bas, eftersom vattnens tillstånd förbättras mycket långsamt. Man kommer att använda den ekologiska klassificeringen som grund när man lägger upp en ny vattenförvaltningsplan och åtgärdsprogram för att förbättra vattnens tillstånd.
Tillståndet i vattnen är sämre i sydvästra Finland än i Finland överlag
Åarna i Sydvästra Finland är i huvudsak i klassen måttlig eller otillfredsställande. Klassificerade med god status är 12 åar, av vilka nästan alla befinner sig i Satakunta. Dessa är bland annat Sastmola å, Pohjajoki, Harjunpäänjoki och Palusjoki. Det finns inga åar med hög eller dålig status bland de klassificerade åarna. Åarnas tillstånd försämras särskilt av eutrofiering orsakad av spridd belastning samt av den strukturella förändring som gamla rensningar och fördämningar har orsakat.
De flesta sjöarna i Sydvästra Finland har god eller måttlig ekologisk status. Sjöarnas tillstånd försämras framför allt på grund av eutrofieringen. Majoriteten av sydvästra Finlands största sjöar finns i Satakunta. Den ekologiska statusen i den största av dem, Pyhäjärvi i Säkylä, har klassificerats som god. Alla sjöar med hög ekologisk status i sydvästra Finland är belägna i Egentliga Finland och de flesta av dem i Kisko ås avrinningsområde. Av de stora sjöarna representerar huvudbassängen i sjön Storkisko hög ekologisk status. Dålig status har två sjöar i Satakunta, Kirkkojärvi i Karvia och Vuorijärvi i Siikais, samt två i Egentliga Finland, Halkjärvi i Somero och Taattistenjärvi i Nådendal. Alla fyra har mycket höga halter av näringsämnen.
Kustvattnen är till största delen klassificerade som måttliga i Skärgårdshavet. Otillfredsställande områden finns främst i kraftigt belastade havsvikar och sund. I Bottenhavet har de yttre kustvattnen god status, medan en del av de inre kustvattnen befinner sig i klassen måttlig. Pihlavanlahti utanför Björneborg och de intilliggande kustvattnen är klassificerade som otillfredsställande eftersom vattnet från Kumo älv, som breder ut sig i området, har en högre näringsämneshalt än havsvattnet. Vikbottnen i Halikonlahti, Resoviken och sötvattenbassängen i Pargas har dålig ekologisk status.
Ytterligare information:
Närmare information om ytvattnens tillstånd kan fås via Finlands Miljöcentralens nya kartservice:
- Vesien tila kartalla - pilotti (på finska. Ohjelma toimii selain ympäristössä, ja vaatii toimiakseen Microsoftin Silverlightin asentamista. Pyyntö asennukseen tulee liittymään ensi kertaa mentäessä.)
- Pintavesien ekologinen ja kemiallinen tila (ymparisto.fi, på finska)
Data om de största sjöarnas (över 100 ha) vattenkvalitet finns på Järviwiki efter sjöarnas namn:
- www.jarviwiki.fi (på finska)
Egentliga Finland: överinspektör Asko Sydänoja, tfn 0295 022 949
Satakunta: överinspektör Heli Perttula, tfn 0295 022 925