Dagligt underhåll och vägunderhåll

En betydande del av finansieringen för väghållning används till skötsel och underhåll. 
Nivån på skötseln och underhållet av landsvägarna i NTM-centralen i Södra Österbottens område bestäms av riksomfattande verksamhetslinjer och anslagen som finns till förfogande. En stor utmaning med avsikt på vägarnas och broarnas skick är att massan och måtten för tunga fordon har ökat. Klimatförändringen gör att vägarna och konstruktionerna slits snabbare och ökar behovet av finansiering.

Vinterunderhåll

Verksamhetslinjerna för vinterunderhållet fastställer servicenivån för vägnätet vintertid samt de centrala kvalitetskraven på vägarna när det gäller bland annat snömängd, halka och jämnhet. Vinterunderhållets servicenivå bestäms på basis av trafikmängden, vägens funktionella klass och trafikstrukturen i sex olika vinterunderhållsklasser. När det fattas beslut om underhållsklass beaktas utöver klasskriterierna även lokala förhållanden, trafikens karaktär och kvalitativa koppling till servicenivån på kommunernas vägnät. Lättrafiklederna har en egen underhållsklassificering i två steg. Servicenivån kan vid behov höjas över tid eller lokalt (riktat underhåll) till exempel i anslutningar, branta backar samt på enskilda rutter som är viktiga för näringslivet och skolskjutsarna. Klimatförändringen har gjort att vinterunderhållet, framför allt halkbekämpningen, har blivit en verklig utmaning. Ständigt föränderliga förhållanden från köld till blidväder har ökat halkan på vägarna. Dessutom förekommer allt fler små och lokala väderleksfenomen.

Skötsel av trafikmiljön

Skötsel av trafikmiljön omfattar bland annat skötsel av grönområden, röjningar och sandborttagning. I de regionala underhållsentreprenaderna som började i oktober 2018 (Vasa, Kauhajoki) är beläggningslappningar inte längre med. Även i andra underhållsentreprenader kommer man framöver att utföra färre beläggningslappningar, eftersom anslagen för beläggningslappningar inom ramen för underhållet har halverats jämfört med år 2017. I fortsättningen kommer lappningarna att koncentreras till lappningar av beläggningsskador som riskerar trafiksäkerheten.

Grönområdena längs landsvägarna har delats in i tre huvudunderhållsklasser genom att granska trafikledens status i vägnätet, markanvändningen och miljön. Underhållsklassen beskriver områdets allmänna intryck, användning och underhållets kvalitetsnivå. Målet med underhållet är utöver trafiksäkerhet dessutom att ta hänsyn till miljön och tillgängliga resurser för underhåll samt att minska de skadliga verkningarna av farledshållningen och trafiken för den naturliga mångfalden. Underhållsklassen bestämmer hur ofta och brett slåtter utförs samt nivån och omfattningen på andra underhållsarbeten i grönområdet.

Den viktigaste underhållsåtgärden i vägmiljön med avsikt på trafiksäkerhet och underhåll är att hålla frisiktsområdena öppna. Slybestånd försämrar sikten och det blir svårare att observera trafikmärken. Sly hindrar vattenströmningen i diken och gör att det lättare bildas snödrivor. Slyet kan också skada brokonstruktioner. Genom att röja sly upprätthålls också vägstrukturens skick.
 

Skötsel av grusvägar

Grusvägens skick består av strukturellt skick och av vägytans skick. Det strukturella skicket hos grusvägen påverkas med underhåll, med vilket säkerställs grusvägens farbarhet och konstruktionernas funktion. Skicket på grusvägens yta påverkas med skötsel, med vilken säkerställs vägens dagliga trafikerbarhet. Problemet är att mängden krossten som används för grusning är knapp med nuvarande finansiering och det är svårt att hålla grusvägarnas slitlager lämpligt tjockt.

Karakteristiskt för grusvägar är snabba förändringar i vägens skick. I många fall uppstår förändringarna genom samverkan av vatten och trafik. Grusvägens yta och struktur är utsatta för den största belastningen när det finns för mycket vatten i slitlagret och de underliggande konstruktionerna under våren, hösten eller förvintern infaller varma perioder.

Klimatförändringen har ökat extrema väderleksförhållanden. Således antas att trafikeringsproblemen på grusvägarna kommer att öka ytterligare. Höst- och vintermenföre har blivit vanligare och kan vara ett värre problem än det traditionella vårmenföret. På våren gör sol, torrt och varmare väder att menföresläget blir bättre, men den enda hjälpen för fuktigt menföre i slutet av året ät köldgrader. Detta betyder också att det är en utmaning att hålla ytan på grusvägarna jämn under senhösten. Betydelsen av att underhålla dräneringen av grusvägar framhävs.

Vägbelysning

Under planeringsperioden sparar man på kostnaderna för vägbelysning och energin som går åt till vägbelysningen genom att släcka ner den på natten och sanera belysningen med energieffektivare LED-teknik. Även släckning av belysningen sommartid tillämpas under 9 veckor, från vecka 24 till vecka 33.

Energibesparande lösningar för med sig kostnadsinbesparingar och även koldioxidutsläppen minskar. 
Saneringen av vägbelysningen utförs inom ramen för tillgänglig finansiering och enligt planen om målen för utveckling av vägbelysningen 2020–2024 som gjordes upp våren 2020. 

Under planeringsperioden måste även rivning av de äldsta belysningsavsnitten på de minst trafikerade vägarna såsom även möjligheterna att utöka nedsläckningen nattetid.