› Tillbaka till den grafiska version

Grusvägar

Till underhållet av grusvägar hör jämning av vägytan, lappning, påfyllning av grus, dränering av vägen, dammbindning, reparation av tjälskador och förbättring av vägkonstruktioner.

Illustrationsbild

 

Läs mer Minimera

Det finns cirka 27 000 km grusbelagda landsvägar i Finland. Största delen av dem är gamla leder som stegvis förbättrats och deras konstruktionsmässiga skick är en summa av många faktorer. Grusvägarnas bärighet svarar oftast inte mot trafikkraven. Det är vanligt med skador på dessa vägar, särskilt vid rikliga regn och när marken tinar på våren. Då är man tvungen att fastställa viktbegräsningar, genom vilka man säkerställer säkerheten för dem som använder vägen och att vägen hålls i sådant skick att den kan repareras. Även de avsnitt som är i allra sämst skick kan rustas upp, i övrigt håller man genom lättare åtgärder vägarna i ett sådant skick att de kan trafikeras.

Underhållsklasserna styr prioriteringen av åtgärder

Grusvägars skick mäts på basis av faktorer som påverkar bekvämligheten: vägytans jämnhet, täthet och dammighet. För prioriteringen av åtgärder och krav på skötselns nivå har grusvägar delats in i tre olika klasser på basis av bl.a. trafikmängden, vägens betydelse och markanvändningen. Ju högre klass vägen tillhör, desto strängare är kraven.

Genom att sköta och underhålla grusvägarna strävar man efter att säkerställa att vägarna är farbara så att trafiken inte väsentligt försvåras eller att man är tvungen att ty sig till viktbegränsningar, som försvårar trafiken särskilt inom jord- och skogsbruket.

Underhåll av grusvägar ger inte önskat resultat vid regnväder

Väderförhållandena påverkar tidtabellen för åtgärderna för vägunderhåll. Det lönar sig t.ex. inte att hyvla en våt grusväg eftersom den tunga väghyveln gör vägens yta ännu mjukare och försämrar ytans skick och körbarhet. Under hyvlingen lösgör väghyveln endast det fasta gruset från vägytan, så att det finare stenmaterialet lossar från det grövre. Då binds det för mycket vatten till det fina stenmaterialet, vilket orsakar att vägytan blir gyttjig. Vid regn binds inte det lossnade stenmaterialet på nytt, och därför bildas det lätt gropar i vägen och situationen förvärras ytterligare.

Som första hjälp sprider entreprenörer ut stenkross på de vägavsnitt som är i sämsta skick. Det lönar sig att hyvla våta vägar först när det utlovats en torr period på ca en vecka. Innan hyvlingen behövs det ett par regnfria dagar, och efter hyvlingen måste trafiken hinna göra vägytan tätare under några dagar innan nya regn. Annars var arbetet förgäves och resultatet kan vara sämre än originalet.  

NTM-centralernas områdesansvariga och entreprenörerna som ansvarar för vägunderhållet är vanligtvis medvetna om grusvägarnas dåliga skick. Underhållsåtgärder vidtas så fort vädret tillåter.

Tjällossning ett problem på grusvägar

Tjälskador är ett problem på grusvägar på våren och delvis även på hösten. Det kan finnas tjälskador både i vägkroppen och i vägytan. På en del vägar som fått tjälskador måste sättas viktbegränsningar.

Aktuell information om viktbegränsningar finns på Trafikledsverkets webbplats. Länken finns i sidans högra kant.

Undantagslov för landsvägar under menförestid

REGIONAL INFORMATION

Grusvägar - Södra Österbotten, Österbotten och Mellersta Österbotten

(NTM-centralen i Södra Österbotten ansvarar för trafikfrågorna i Södra Österbotten, Österbotten och Mellersta Österbotten)

Grusvägarna sköts enligt riksomfattande principer. Grusvägarna hålls i nöjaktigt trafikerbart skick huvudsakligen med skötselåtgärder. Bearbetning på våren är en avgörande åtgärd med avsikt på hur sommarskötseln kommer att lyckas. Grusvägarna grusas med tre års mellanrum. Numera fäster man allt större uppmärksamhet på ytmaterialet. Grusvägarnas konstruktion kan förbättras enbart på en sträcka av 6–7 km varje år. I regionala entreprenader som har påbörjats efter år 2009 erbjuds de allra livligast trafikerade grusvägarna (trafikmängden överstiger 200 fordon per dygn) en högre kvalitetsnivå. På grusvägarna försöker man upprätthålla 3–5 %:s lutningar i vägytan för att vägen ska dräneras bättre och skötseln av vägytan underlättas.

Under de senaste åren har den största utmaningen i regionen varit ytmenföret som utöver på våren även kan förekomma på hösten och under milda vintrar. Under de senaste åren har tjälskador i vägkroppen inventerats på en sträcka av 30–180 km. Under de senaste 10 åren har ca 100–300 km (3–11 % av grusvägarna) försetts med viktbegränsning. Vägar som hotas av viktbegränsning uppgår till ca 400 km (15 % av grusvägarna). På våren förekommer också tjälskott på de belagda vägarna. Allteftersom finansieringen minskar kan skötseln av tjälskador bli allt större utmaning i synnerhet när vintern har varit mild och regnig.

Grusvägar dikas oftare än belagda vägar och för tillfället är målet 12 års mellanrum. Röjningar utförs med tre års mellanrum.

Vägar som hotas av viktbegränsning på grund av menföre våren 2013 visas på kartan i länklistan till höger.


Uppdaterad

ta kontakt

0295 020601 mån-fre,  kl. 9-16 (lna/mta)

trafikens.kundservice(at)ntm-centralen.fi

  • Vägtrafikantlinjen 0200 2100 (lna/mta) Meddelanden om vägnätets skick och problem i trafiken, öppen 24h

genvägar