› Tillbaka till den grafiska version

Grusvägar

Till underhållet av grusvägar hör jämning av vägytan, lappning, påfyllning av grus, dränering av vägen, dammbindning, reparation av tjälskador och förbättring av vägkonstruktioner.

Illustrationsbild

 

Läs mer Minimera

Det finns cirka 27 000 km grusbelagda landsvägar i Finland. Största delen av dem är gamla leder som stegvis förbättrats och deras konstruktionsmässiga skick är en summa av många faktorer. Grusvägarnas bärighet svarar oftast inte mot trafikkraven. Det är vanligt med skador på dessa vägar, särskilt vid rikliga regn och när marken tinar på våren. Då är man tvungen att fastställa viktbegräsningar, genom vilka man säkerställer säkerheten för dem som använder vägen och att vägen hålls i sådant skick att den kan repareras. Även de avsnitt som är i allra sämst skick kan rustas upp, i övrigt håller man genom lättare åtgärder vägarna i ett sådant skick att de kan trafikeras.

Underhållsklasserna styr prioriteringen av åtgärder

Grusvägars skick mäts på basis av faktorer som påverkar bekvämligheten: vägytans jämnhet, täthet och dammighet. För prioriteringen av åtgärder och krav på skötselns nivå har grusvägar delats in i tre olika klasser på basis av bl.a. trafikmängden, vägens betydelse och markanvändningen. Ju högre klass vägen tillhör, desto strängare är kraven.

Genom att sköta och underhålla grusvägarna strävar man efter att säkerställa att vägarna är farbara så att trafiken inte väsentligt försvåras eller att man är tvungen att ty sig till viktbegränsningar, som försvårar trafiken särskilt inom jord- och skogsbruket.

Underhåll av grusvägar ger inte önskat resultat vid regnväder

Väderförhållandena påverkar tidtabellen för åtgärderna för vägunderhåll. Det lönar sig t.ex. inte att hyvla en våt grusväg eftersom den tunga väghyveln gör vägens yta ännu mjukare och försämrar ytans skick och körbarhet. Under hyvlingen lösgör väghyveln endast det fasta gruset från vägytan, så att det finare stenmaterialet lossar från det grövre. Då binds det för mycket vatten till det fina stenmaterialet, vilket orsakar att vägytan blir gyttjig. Vid regn binds inte det lossnade stenmaterialet på nytt, och därför bildas det lätt gropar i vägen och situationen förvärras ytterligare.

Som första hjälp sprider entreprenörer ut stenkross på de vägavsnitt som är i sämsta skick. Det lönar sig att hyvla våta vägar först när det utlovats en torr period på ca en vecka. Innan hyvlingen behövs det ett par regnfria dagar, och efter hyvlingen måste trafiken hinna göra vägytan tätare under några dagar innan nya regn. Annars var arbetet förgäves och resultatet kan vara sämre än originalet.  

NTM-centralernas områdesansvariga och entreprenörerna som ansvarar för vägunderhållet är vanligtvis medvetna om grusvägarnas dåliga skick. Underhållsåtgärder vidtas så fort vädret tillåter.

Tjällossning ett problem på grusvägar

Tjälskador är ett problem på grusvägar på våren och delvis även på hösten. Det kan finnas tjälskador både i vägkroppen och i vägytan. På en del vägar som fått tjälskador måste sättas viktbegränsningar.

Aktuell information om viktbegränsningar finns på Trafikledsverkets webbplats. Länken finns i sidans högra kant.

Undantagslov för landsvägar under menförestid

REGIONAL INFORMATION

Soratiet - Uusimaa ja Häme

(Uudenmaan ELY-keskus vastaa liikenneasioista myös Hämeen alueella.)

> Sorateiden neljä vuodenaikaa - milloin ja miten sorateitä kunnostetaan? 

Uudenmaan ELY-keskuksen ylläpitämistä maanteistä noin 1 900 kilometriä (21 %) on sorapintaisia, ja niiden hoitoon käytetään vuonna 2019 noin 3 miljoonaa euroa. Sorateiden hoidolla ja ylläpidolla vaikutetaan tien pintakuntoon ja rakenteelliseen kuntoon. Hoidon laatu ja tien kulkukelpoisuuden kriteerit riippuvat soratieluokasta. Soratieluokkia on kolme. Luokituksessa on huomioitu tien liikennemäärä, asiakastarpeet ja tien merkittävyys suhteessa muihin vähäliikenteisiin teihin. Soratien pintakunto muodostuu tien tasaisuudesta, pölyävyydestä ja pinnan kiinteydestä. Näistä jokaiselle asetetaan erillinen laatutasovaatimus.

Runkokelirikko, pintakelirikko ja kantavuusongelmat ovat tyypillisiä sorateiden rakenteellisista puutteista johtuvia ongelmia. Runkokelirikkoa esiintyy keväisin ja osin myös syksyisin. Lämpiminä ja sateisina syksyinä sekä leutoina talvina esiintyy erityisesti pintakelirikkoa. Teiden vaurioitumista vähennetään rajoittamalla raskasta liikennettä painorajoituksin. Näin myös turvataan kulkukelpoiset tiet välttämättömille kuljetuksille, kuten hälytysajoneuvoille, reittiliikenteen linja-autoille ja maidon sekä teuraseläinten kuljetuksille.

soratietSoratien rakenteellisen kunnon tila ilmaistaan liittymävälikohtaisesti tien painorajoitusalttiudella. Vilkkailla sorateillä ja verkollisilla runkoreiteillä ei pääsääntöisesti sallita painorajoituksia. Vähäliikenteisiltä sorateiltä painorajoitusuhka poistetaan merkittävimmiltä raskaiden kuljetusten reiteiltä.

Rakenteelliseen kuntoon kohdistuvat korjaukset toteutetaan niin, että painorajoitusuhka voidaan systemaattisesti poistaa liittymäväleittäin. Uudenmaan ELY-keskuksen alueella kelirikon vuoksi asetettujen painorajoitusten määrä vaihtelee voimakkaasti olosuhteista johtuen. Vuonna 2018 oli painorajoitettuja kohteita 18 ja 140,2 kilometriä. Vuoden 2019 keväällä rajoituksia tarvittiin vain 2 kappaletta yhteensä 10,9 kilometrin matkalla.

Aikaisemmin sorateitä on päällystetty, kun kunnossapito soratienä on liikennemäärän vuoksi ollut hankalaa. Vuorokausiliikenteen ylittäessä 300 ajoneuvoa, on tien ylläpito yleensä vuosikuluiltaan edullisempaa asfalttipintaisena. Teiden päällystämiseen myönnetyt määrärahat eivät ole kuitenkaan viime vuosina mahdollistaneet sorateiden päällystämistä, erillismäärärahoilla toteutettuja kohteita lukuun ottamatta.


Uppdaterad

ta kontakt

0295 020601 mån-fre,  kl. 9-16 (lna/mta)

trafikens.kundservice(at)ntm-centralen.fi

  • Vägtrafikantlinjen 0200 2100 (lna/mta) Meddelanden om vägnätets skick och problem i trafiken, öppen 24h

genvägar