Havsområdena som tillhör den finska staten, dvs. territorialvattnen, definieras i lagen om gränserna för Finlands territorialvatten. Territorialvattnen är de till rikets landområde omedelbart anslutna delar av havet, som slutar vid den internationella territorialvattengränsen. Territorialvattnet hör till den kommun vars huvudsakliga markområde ligger närmast det.

I regel gäller samma förfaranden för havsbaserad vindkraft på territorialvatten som för landbaserad vindkraft. I samband med vindkraftsprojekt på havsområden ska dock även vissa särskilda omständigheter beaktas, som beskrivs närmare i följande avsnitt.

Landskapsplanen har även anvisade områden för byggande av havsbaserad vindkraft

I fråga om planeringsbehovet för områdesanvändningen gäller samma principer för havsbaserad vindkraft som byggs på territorialvatten som för vindkraft på land. Landskapsplanerna har anvisade områden för vindkraftsbyggande i havsområden, dit projekt av regional betydelse placeras. Även landskapsförbundens havsområdesplaner har anvisade områden för energiproduktion på havsområden. I havs-områdesplaneringen strävar man efter att genom samordning av olika behov och mål öka samförståndet och kunskapen samt uppnå synergieffekter. I Finland har havsområdesplanerna varken rättsverkningar eller bindande inverkan för tillståndsförfaranden eller andra förfaranden enligt annan lagstiftning. Havsområdesplanerna är dock strategiska planer och är på så sätt riktgivande samtidigt som de be-skriver de potentiella möjligheterna.

Kommunen beslutar om planläggningen

Den som planerar ett vindkraftsprojekt ska redan i ett tidigt skede kontakta kommunen för att utreda möjligheterna att inleda en planläggningsprocess. Markägaren eller markinnehavaren kan ta initiativ till att en plan utarbetas i en kommun. Kommunen fattar beslut om planläggningsinitiativet, och om man beslutar att inleda planläggningen fastställs nödvändiga villkor för den. När planeringen av ett projekt inleds bör man också förbereda sig på eventuella kostnader, eftersom kommunen har rätt att ta ut kostnaderna för planläggningen av den instans på vars initiativ planen utarbetas.

På havsområden kan generalplanen utarbetas för att styra byggandet

Markanvändnings- och bygglagen gör det möjligt att utarbeta en generalplan för utbyggnad av vindkraft så att den direkt kan styra byggandet. En generalplan som direkt styr utbyggnaden av vindkraft kan vara en generalplan som omfattar hela kommunens område, en delgeneralplan eller en gemensam generalplan för flera kommuner. En generalplan som direkt styr en utbyggnad av vindkraft kan användas när samordningen av den övriga områdesanvändningen med utbyggnaden av vindkraft kan avgöras på en mer övergripande nivå än i detaljplanen. Havsområdena är typiska sådana områden. En plan som strider mot landskapsplanens mål är inte möjlig.

Bygglov krävs alltid

Även byggande av ett havsbaserat vindkraftverk på territorialvatten förutsätter bygglov enligt MBL. Utöver bilagorna för ett normalt bygglov ska till ansökan om bygglov för vindkraftverk fogas en utredning om projektets konsekvenser på landskapet och för grannarna, samt en utredning över sökandens övriga närmast belägna planerade master/vindkraftverk. En kommuns byggnadsordning kan också innehålla bestämmelser om byggande av vindkraft.

Miljökonsekvensbedömning

Precis som på landområden kräver havsbaserade vindkraftsprojekt ett MKB-förfarande på basis av en projektförteckning enligt lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning alltid när antalet enskilda anläggningar är minst 10 eller när den totala effekten överstiger 45 megawatt. Också de konstruktioner som behövs för byggande, användning och underhåll anses höra till projektet. Havsbaserade vindkraftsprojekt är i allmänhet av den storleksklassen att det krävs ett MKB-förfarande. Bedömningen av gränsöverskridande miljökonsekvenser regleras av den s.k. Esbokonventionen. De stater som är parter i avtalen har rätt att delta i ett MKB-förfarande som pågår i en annan stat, om miljökonsekvenserna av det projekt som är föremål för bedömningen gäller staten i fråga. Finland och Estland har dessutom ett bilateralt MKB-avtal som preciserar Esbokonventionen. Miljöministeriet agerar behörig myndighet i Fin-land vid internationella samråd i anslutning till MKB.

Tillstånd enligt vattenlagen

Byggandet av ett havsbaserat vindkraftverk kräver i praktiken alltid tillstånd enligt vattenlagen på grund av byggandets konsekvenser, muddringar samt installation av ledningar. I vattentillståndet, som är av avgörande betydelse för havsbaserade vindkraftsprojekt, fastställs projektets strukturer i detalj och där-igenom i praktiken även teknologin.

Miljötillstånd enligt miljöskyddslagen

Ett område för havsbaserade vindkraftverk kan ibland kräva miljötillstånd enligt miljöskyddslagen, om verksamhetens buller- eller blinkeffekter kan orsaka oskäligt besvär för invånarna i närområdet enligt lagen angående vissa grannelagsförhållanden.

Undantag enligt naturvårdslagen och vattenlagen

Den havsbaserade vindkraften måste också beakta naturkonsekvenserna. Vid valet av placeringsplats för ett havsbaserat vindkraftsprojekt bör man undvika områden i naturtillstånd och områden med värdefulla naturvärden samt livsmiljöer eller utbredningsområden för skyddade arter. Skyddsområden och nationalparker som anvisats och är belägna på havsområden lämpar sig inte för byggande av vindkraft. Ibland kan undantag enligt naturvårdslagen och undantag från skyddet av vattennaturtyper enligt vattenlagen vara nödvändiga. I närheten av ett område som hör till nätverket Natura 2000 kan det vara nödvändigt att göra en anmälan om en åtgärd som eventuellt påverkar Natura-området eller till och med en Natura-bedömning.

Fasta fornlämningar under vatten måste beaktas

I fråga om utbyggnad av vindkraft på havsområden bör man beakta att lagen om fornminnen skyddar fornlämningar under vatten på samma sätt som fornlämningar på land. Gamla skeppsvrak är fredade på basis av sin ålder. Ett sådant vrak eller en sådan del av ett vrak som kan antas ha sjunkit för över hundra år sedan jämställs med en fast fornlämning. Genomförandet av ett projekt kan förutsätta förfaranden enligt fornminneslagen.

Utlåtande av Försvarsmakten

Vindkraftverken kan påverka de sensorsystem som Försvarsmakten använder vid territorialövervakningen, vilket kan försämra utförandet av den lagstadgade territorialövervakningsuppgiften. För att trygga sina verksamhetsmöjligheter ger Försvarsmaktens logistikverk utlåtanden om planeringen av områdesanvändningen.

Systematisk undersökning av havsbottnens sammansättning och topografi kräver tillstånd enligt territorialövervakningslagen. Huvudstaben agerar tillståndsmyndighet.

För att uppfylla kravet på att säkerställa försvarets verksamhetsmöjligheter ber vindkraftsoperatören om ett utlåtande för vindkraftsprojekt från Försvarsmakten. Om vindkraftsprojektet ligger i Bottenvikens vindkraftsområde (kompensationsområde för vindkraft) behövs inget utlåtande från Försvarsmakten.

Flyghinderanmälan samt flyghindertillstånd

Även havsbaserade vindkraftverk utgör flyghinder och därför bör deras inverkan på flygtrafiken och flygsäkerheten utredas och vid behov ska flyghindertillstånd enligt luftfartslagen sökas. Den som reser ett vindkraftverk som placeras i ett havsområde (det område som ligger närmast havsstranden) ska också begära om utlåtande från Gränsbevakningsväsendet. Kraftverken ska förses med flyghinderljus i enlighet med villkoren i flyghindertillståndet. Efter att flyghindret har uppförts ska en flyghinderanmälan göras till Fintraffic Flygtrafiktjänst Ab.

Konsekvenserna för sjötrafikens infrastruktur bör beaktas

Likaså bör man beakta konsekvenserna för sjötrafikens infrastruktur i samband med byggandet av områden för havsbaserade vindkraftverk. Om området för havsbaserade vindkraftverk är beläget i närheten av farleder eller fartygens trafikeringsområden, kan det orsaka olägenheter för både fartygens radarsystem och sjötrafikens radarövervakningen och äventyra sjöfartens säkerhet. Den finska kusten har över 10 000 kilometer allmänna farleder. Dessutom finns det cirka 100 fasta VTS-radaranläggningar på strandområdena för styrning av sjötrafiken. På grund av det omfattande befintliga trafikleds- och radarnätet ligger de planerade områdena för havsbaserade vindkraftverk ofta också relativt nära farlederna eller mellan farlederna och VTS-radaranläggningarna. Det är förbjudet att bygga vindkraftverk på farledsområdena eftersom det hindrar sjöfarten på det område som anvisats för ändamålet. Även ankringsområdena och farledernas infartsområden är en viktig del av farledsstrukturen, varmed samma tillgänglighetskrav gäller också för dem. Alla farleder för handelssjöfart i Finland omfattas av trafikstyrning med radar.

Projekt för havsbaserad vindkraft där konsekvenserna för sjöfarten eller sjöfartens infrastruktur inte har utretts grundligt, bör inte ha planerade vindkraftverk närmare än 1,5 kilometer från farledens kantlinjer eller fartygens trafikeringsområden för att säkerställa sjöfartens säkerhet och en störningsfri trafik. Traficom kan bedöma ovan nämnda avståndskrav noggrannare när man har utrett den havsbaserade vindkraftsparkens konsekvenser på bl.a. sjöfartens radarsystem och sjöfararnas synpunkter på säker-hetsanordningarna. Det rekommenderas att man kontaktar Traficom, Fintraffic Sjötrafikledning och Trafikledsverket angående utredningarnas detaljer redan i början av projektplaneringen, och även angående havsområden som lämpar sig för havsbaserad vindkraft ur sjöfartens synvinkel.

Vid placering av anslutningsledningar ska samma förfaranden iakttas som på land. Även Försvarsmaktens kabellinjer ska beaktas i projekt som gäller havsbaserad vindkraft. Redan i planeringsskedet är det skäl att kontrollera sjökablarnas placering och komma överens om visning av kabeldragningarna med Marinens operativa systemcentral.

Den ekonomiska zonen omfattas delvis av annan lagstiftning

Finlands ekonomiska zon börjar vid territorialvattnens yttre gräns och slutar vid den gräns som grundar sig på internationella avtal. Finlands ekonomiska zon och utnyttjandet av den regleras i lagen om Finlands ekonomiska zon och i statsrådets förordning om Finlands ekonomiska zon. Den helhet av myndighetsförfaranden som gäller utbyggnad av vindkraft är annorlunda i den ekonomiska zonen än i territorialvattnen eller på landområden, eftersom den ekonomiska zonen delvis omfattas av annan lagstiftning än det egentliga område som tillhör den finska staten.

Vindkraftsprojekt inom den ekonomiska zonen kräver statsrådets samtycke

Havsbaserade vindkraftsprojekt som placeras i den ekonomiska zonen kräver statsrådets samtycke enligt lagen om den ekonomiska zonen gällande utnyttjande av och byggande i den ekonomiska zonen. Enligt lagen om den ekonomiska zonen är det möjligt att bygga i en ekonomisk zon för att utnyttja den ekonomiskt, om statsrådet på ansökan ger sitt samtycke till det. Statsrådets samtycke behövs för undersökningar i anslutning till utveckling av havsbaserade vindkraftsprojekt samt för byggande och användning av kraftverken.

Den ekonomiska zonen planläggs inte

Markanvändnings- och bygglagen tillämpas i den ekonomiska zonen endast i fråga om kapitel 8 a, dvs. havsplanering. Den ekonomiska zonen har ingen planläggning med rättsverkan och byggandet av vind-kraftverk kräver således inte bygglov.

Tillstånd för dragning av havskablar krävs för territorialvattnets del

I regel behöver man inte söka undersöknings- och kartläggningstillstånd enligt territorialövervakningslagen i den ekonomiska zonen i Finland. Om projektets kablage går genom territorialvatten krävs det dock tillstånd. Huvudstaben agerar tillståndsmyndighet

Projekttillstånd enligt elmarknadslagen

Om man i samband med projektet måste ansöka om projekttillstånd enligt elmarknadslagen för byggande av en högspänningsledning på minst 110 kilovolt, agerar arbets- och näringsministeriet tillståndsmyndighet för byggande av sådana ledningar som överskrider statsgränsen.

I övrigt kräver ett havsbaserat vindkraftsprojekt i den ekonomiska zonen i huvudsak samma myndighetsförfaranden som projekt på territorialvatten och landbaserade vindkraftsprojekt. Samma förfaranden är lämpliga åtminstone delvis för att även om själva området för vindkraftverken ligger i den ekonomiska zonen, dras havskablarna delvis i territorialvattnen.