Tillståndsrådgivning för förnybar energi

Rådgivning rörande tillståndsförfaranden: 0295 020 920 tisdagar och onsdagar klockan 9.00 - 12.00

Bio-CHP- och biovärmeanläggningar 

I Bio-CHP-anläggningar används fast bränsle för samproduktion av värme och el. Förkortningen CHP kommer från engelskans Combined Heat and Power. Bio-CHP-anläggningar kan vara allt från stora anläggningar på över 50 MW till små CHP-anläggningar på mindre än 1 MW. Biogas kan också användas vid samproduktion av värme och el. Biogasanläggningar behandlas här skilt under egen rubrik. 

Biovärme produceras genom förbränning av fast bränsle. Biovärmeanläggningens storleksklass avgör vilka tillstånd som krävs (stora över 20 MW, medelstora 1–20 MW, små under 1 MW).

Fasta biobränslen är i allmänhet skogsbiomassa (träbaserade rester från skogsavverkning och skogsindustri), åkerbiomassa (rörflen, spannmål och halm) eller annat organiskt industri- och samhällsavfall. 

Om anläggningen också producerar el, ska tillståndsmyndigheterna inom två år behandla de tillståndsförfaranden och andra administrativa godkännandeförfaranden som krävs för projektets byggande, anslutning till nätet och användning, eller inom ett år om det är fråga om ett kraftverk med en elproduktionskapacitet på mindre än 150 kW, eller ett projekt i syfte att uppdatera anläggningen.

Tillstånd och förfaranden som rör Bio-CHP- ja biovärmeanläggningar

  • Landskapsplanen styr byggande av regional betydelse

    Landskapsplanen styr helheten av det byggande som är av regional betydelse. Planen kan främja genomförandet av projekten genom att anvisa principiella lokaliseringslösningar för betydande funktioner samt genom att styra den mer detaljerade planeringen genom landskapsplanebestämmelser. 

    Byggande av lokal betydelse styrs på kommunal nivå

    Energiproduktionsprojekt av lokal betydelse styrs på kommunnivå. Kommunen beslutar om upprättandet av planer och den som planerar ett bioenergiprojekt ska redan i ett tidigt skede kontakta kommunen för att utreda möjligheterna att inleda planläggningen. Markägaren eller markinnehavaren kan ta initiativ till att en plan ska utarbetas i kommunen. Kommunen fattar beslut om planläggningsinitiativet, och om man beslutar att inleda planläggningen fastställs nödvändiga villkor för den. När projektplanen inleds ska man också förbereda sig på eventuella kostnader, eftersom kommunen har rätt att ta ut kostnaderna för planläggningen av den instans på vars initiativ planen utarbetas. 

    Generalplanen och detaljplanen skapar konkreta förutsättningar

    Planläggningen på kommunnivå skapar konkreta förutsättningar för att förverkliga eller utveckla områdena. Generalplanläggningen fastställer projektens förhållande till den övriga samhällsstrukturen. Detaljplanläggningen möjliggör byggande på sådana områden där det är nödvändigt att noggrant definiera byggandet i förhållande till den övriga markanvändningen i området och där bedömningen av planens konsekvenser förutsätter en noggrann styrning av placeringen på grund av konsekvenserna av byggandet. Sådana områden är vanligen områden nära tätorter samt industri- och hamnområden. 

    Möjligheten att genomföra andra funktioner än de som anvisats/planerats genom planläggningen ska också utredas och säkerställas vid utvecklingen av projektet. Om det t.ex. ingår ett bostadsområde eller ett annat energiprojekt i planen, får konsekvenserna av det nya projektet inte vara sådana att de hindrar den planerade områdesanvändningen. Man bör också kontrollera att de gällande anteckningarna i planen är aktuella. Det kan finnas behov av att uppdatera de befintliga planerna om utredningarna inte motsvarar de konsekvenser som det nya projektet medför.  

    Avgörande om planeringsbehov 

    Om projektet är förlagt till ett område i behov av planering, avgör projektets kvalitet och plats huruvida ett avgörande om planeringsbehov är tillräckligt eller om placeringen ska avgöras med hjälp av en plan. Ett energiprojekt kan genomföras genom ett avgörande om planeringsbehov, om användningen av området och dess omgivning samt miljövärdena inte begränsar byggandet och om det inte finns något betydande behov av samordning mellan byggandet och den övriga områdesanvändningen. Den kommunala myndigheten avgör ärendet. Byggandet av ett kraftverk i industriell storleksklass ska med fördel grunda sig på planläggning och koncentrering, med tanke på hanteringen av konsekvenserna och på helheten. 

    Fasta fornlämningar måste tas i beaktande

    När planläggningen planeras ska man i god tid också utreda om verkställandet av planläggningen kan gälla en fast fornlämning. I samband med planläggningen inventeras det arkeologiska kulturarvet bland annat för att utreda om det finns fasta fornlämningar i området som är okända sedan tidigare. Om en tidigare okänd fast fornlämning hittas medan projektet genomförs, ska arbetet avbrytas och det regionala ansvarsmuseet eller Museiverket kontaktas för anvisningar. Vid behov ansöker man om tillstånd att rubba en fast fornlämning hos Museiverket. Undersökningstillstånd söks om tillståndet att rubba en fast fornlämning kräver det. 

    Bygglov krävs alltid

    Byggande av en energiproduktionsanläggning kräver alltid bygglov enligt markanvändnings- och bygglagen. Byggande av mindre anläggningar på ett område som inte är planlagt kan förutsätta ett avgörande om planeringsbehov, beroende på anläggningens placering och anslutning till jordbruksnäringen. Om projektet kräver planläggning behövs inget avgörande om planeringsbehov. En fristående anläggning som producerar energi för elnätet kräver i allmänhet planläggning.

  • Miljökonsekvensbedömning

    Miljökonsekvensbedömning (MKB) tillämpas alltid på pannanläggningar eller kraftverk om bränsleeffekten är minst 300 MW. MKB-förfarande kan också krävas för en energiproduktionsanläggning om den med beaktande av de sammantagna konsekvenserna av olika projekt anses medföra miljökonsekvenser som till sin art och omfattning är betydande.  NTM-centralen fattar beslut om behovet av att tillämpa MKB-förfarande i enskilda fall. Den projektansvariga kan inleda ärendet. 

    MKB-förfarandet kan göras i samband med planläggningen

    Genomförandet av stora projekt kan förutsätta både ett förfarande enligt MKB-lagen och planläggning på olika nivåer. När en plan utarbetas för genomförandet av ett projekt som avses i MKB-lagen kan miljökonsekvenserna av projektet bedömas i samband med planläggningen i stället för MKB-förfarandet. (MBL 9 §) Den projektansvariga kan ta initiativ till ett sammanslaget förfarande hos kontaktmyndigheten. En förutsättning för att MKB-förfarandet ska kunna genomföras i planläggningen är att NTM-centralen och den myndighet som ansvarar för planläggningen förordar initiativet. 

    Undantag enligt naturvårdslagen och vattenlagen

    När man väljer placeringsplats för ett produktionsområde bör man undvika områden i naturtillstånd och områden med värdefulla naturvärden samt skyddade arters livsmiljöer eller utbredningsområden. Undantag enligt naturvårdslagen samt undantag från skyddet av vattennaturtyper enligt vattenlagen kan ibland komma i fråga. I närheten av ett område som hör till nätverket Natura 2000 kan det vara nödvändigt att göra en anmälan om en åtgärd som eventuellt påverkar Natura-området eller till och med en Natura-bedömning. 

    Miljötillstånd enligt miljöskyddslagen

    Bio-CHP- och biovärmeanläggningar är vanligen av den storleksklassen att de behöver miljötillstånd enligt miljöskyddslagen. Om bränsleeffekten för en energiproduktionsanläggnings överstiger 50 MW tillämpas kraven för en direktivanläggning, varvid regionförvaltningsverket agerar tillståndsmyndighet. RFV:s miljötillstånd krävs också för energiproduktionsanläggningar under 50 MW om anläggningen utgör en del av verksamheten vid en direktivanläggning. Om en energiproduktionsanläggning har en eller flera energiproduktionsenheter som använder fast bränsle och som har en bränsleeffekt på minst 20 MW och den sammanlagda bränsleeffekten för alla energiproduktionsenheter inom anläggningsområdet är under 50 MW, agerar kommunen tillståndsmyndighet enligt 2 § 1 mom. i statsrådets förordning om miljöskydd. (713/2014, MSF, miljöskyddsförordningen) 

    Registrering av verksamheten enligt miljöskyddslagen 

    En registrering av verksamheten till den kommunala miljövårdsmyndigheten kan enligt miljöskyddslagen behövas för en energiproduktionsanläggning som är mindre än de ovan nämnda. Både miljötillstånd och registrering kan inte samtidigt krävas för en anläggning. En anläggning ska registreras om den har en bränsleeffekt på minst 1 men under 50 MW och om den har en bränsleeffekt under 20 MW för varje energiproduktionsenhet som använder fast bränsle. Kriterierna för när miljötillstånd krävs för registreringspliktig verksamhet kan du läsa mer om i Handboken. 

    Avledande av avloppsvatten/kondensvatten 

    I miljötillståndet bestäms med stöd av miljöskyddslagen om avledande av avloppsvatten (kondensvatten) på annans område från verksamhet vid en miljötillståndspliktig energiproduktionsanläggning, samt om anläggande av dike eller avloppsrör som är avsedda för avledning.  En energiproduktionsanläggning kan också behöva tillstånd enligt vattenlagen, t.ex. för att bygga täkt- och utloppskonstruktioner för kylvatten. Vattentillstånd kan i första hand behövas för uttag av vatten, eller för de vattendragskonstruktioner som projektet behöver. Om regionförvaltningsverkets miljötillstånd och därtill ett vattentillstånd krävs för projektet, ska dessa sökas samtidigt och för dem beviljas ett gemensamt beslut (s.k. blandprojekt). 

    Användning av animaliska biprodukter

    Vid en energiproduktionsanläggning kan även animaliska biprodukter eller därav framställda produkter användas som bränsle. Om andra animaliska biprodukter än hela kadaver förbränns vid anläggningen, tillämpas inte förordningen om animaliska biprodukter på förbränningen, utan endast miljöbestämmelser. Sådana anläggningar godkänns således inte som anläggningar enligt biproduktsförordningen 

    Om anläggningen däremot endast bränner hela djurkadaver, ska man dessutom ansöka om godkännande som samförbränningsanläggning enligt lagen om animaliska biprodukter och biproduktsförordningen. Kommunalveterinären agerar behörig myndighet. 

    Miljöministeriets avfallsförbränningsförordning tillämpas inte på förbränning av hela kadaver, men verksamheten regleras bland annat av avfallslagen, miljöskyddslagen och miljöskyddsförordningen. Miljötillstånd krävs i regel för förbränningsanläggningarnas verksamhet. Gårdsspecifika förbränningsanläggningar på produktionsdjursgårdar ingår i allmänhet i gårdens miljötillstånd. 

    Förbränning av gödsel

    Även förbränning av naturgödsel från produktionsdjur kan kräva godkännande enligt biproduktslagen och biproduktsförordningen. Godkännande kan sökas först efter att ett sådant positivt tillstånd beviljats eller registrering gjorts, som eventuellt krävs enligt miljö- eller avfallslagstiftningen. Förbränning av naturgödsel från produktionsdjur i en panna med en bränsleeffekt på högst 50 MW betraktas inte som avfallsförbränning, varvid avfallsförbränningslagstiftningen inte behöver iakttas i verksamheten. Miljöministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, och Evira (nuv. Livsmedelsverket) har publicerat en anvisning för sådan verksamhet. Om man utöver produktionsdjurens naturgödsel förbränner vissa andra animaliska biprodukter eller därav framställda produkter i pannan, eller om pannans bränsleeffekt överstiger 50 MW, betraktas verksamheten som avfallsförbränning. 

    Om naturgödsel förbränns vid anläggningen, ska dessutom kommunalveterinärens godkännande sökas. Närmare kriterier för detta finner du i Handboken.

    Utsläppstillstånd enligt lagen om utsläppshandel

    Alla anläggningar som ingår i utsläppshandeln måste ha ett utsläppstillstånd enligt lagen om utsläppshandel. Utsläppstillstånd krävs bl.a. för förbränning av bränsle i anläggningar vars nominella totala värmeeffekt är över 20 MW och för koldioxidutsläpp från mindre förbränningsanläggningar som anslutits till samma fjärrvärmenät. 2 § och 4 § i lagen om utsläppshandel räknar upp de berörda verksamheterna. 

  • Lagring och hantering av farliga kemikalier

    Om farliga kemikalier lagras eller hanteras i en energiproduktionsanläggning, förutsätts det att anläggningen utreder vilken olycksrisk kemikalierna medför. Verkningsområdet för en eventuell olycka ska beaktas vid valet av anläggningens placering. Den byggda miljön, naturobjekten och grundvattenområdena samt planläggningen av området ska beaktas vid placeringen. Miljöns sårbarhet bedöms enligt kriterier som fastställts av Tukes och dessutom undersöker miljötillståndsmyndigheten genom sin tillståndsprövning förutsättningarna för beviljande av tillstånd för tillståndspliktig verksamhet. Energiproduktionsanläggningar där farliga kemikalier lagras eller hanteras i stor omfattning måste ha tillstånd för hantering och upplagring från Tukes, i enlighet med lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005, kemikaliesäkerhetslagen). När verksamhetens omfattning fastställs beaktas alla farliga kemikalier som är i samma verksamhetsutövares besittning och som behandlas och lagras i samma objekt. För att fastställa verksamhetens omfattning behövs en kemikalieförteckning som anger den maximala lagringsmängden för alla kemikalier som lagras i objektet, samt farlighetsklass och farlighetskategori och faroangivelser som anges på säkerhetsdatabladet för varje kemikalie. Relationstalet som behövs för att fastställa verksamhetens omfattning kan beräknas med hjälp av relationstalsräknaren i KemiDigi (nationellt kemikaliedatalager och informationstjänst). 

    En energiproduktionsanläggning som har liten hantering och upplagring av kemikalier ska göra en anmälan till den lokala räddningsmyndigheten. Till exempel är gränsen för anmälan om upplagring av brännolja 10 ton. (ca 12,5 m3). Räddningsmyndigheten övervakar att de verksamheter som enligt kemikaliesäkerhetslagstiftningen bedriver liten industriell hantering och upplagring uppfyller kraven och att de fungerar, samt att produktionsanläggningen överensstämmer med bestämmelserna. 

    Skorstenen kan behöva flyghindertillstånd

    En förbränningsanläggning kan behöva ett flyghindertillstånd enligt luftfartslagen, beroende på skorstenens höjd och placering. I praktiken krävs ett flyghindertillstånd av Traficom för alla konstruktioner som är belägna nära flygplatser och som är högre än 30 meter eller för konstruktioner var som helst i Finland som är över 60 meter. För flyghindertillståndet ska den sökande först begära ett flyghinderutlåtande från Fintraffic Flygtrafiktjänst Ab. Om flyghinderutlåtandet konstaterar att flyghinderutlåtandet räcker som utredning för att uppföra hindret, behöver flyghindertillstånd inte sökas. Kraftverken ska förses med flyghinderljus i enlighet med villkoren i flyghindertillståndet. Efter att flyghindret har uppförts ska en flyghinderanmälan göras till Fintraffic Flygtrafiktjänst Ab. 

    Tryckbärande anordningar ska registreras

    Om produktionsanläggningen har tryckbärande anordningar som medför betydande fara enligt lagen om tryckbärande anordningar (1144/2016), såsom gasolbehållare eller ångpannor, ska ägaren eller innehavaren till de tryckbärande anordningarna registrera dessa i Tukes register över tryckbärande anordningar. 

  • Projekttillstånd, nätinnehavarens tillstånd och anmälan till Energimyndigheten

    För byggande av en högspänningsledning ska projekttillstånd enligt elmarknadslagen sökas hos Energimyndigheten, om spänningen i elledningen är minst 110 kV. För att kraftverket ska kunna anslutas till nätet krävs dessutom nätinnehavarens samtycke. Enligt elmarknadslagen ska elproducenten också underrätta Energimyndigheten om byggnadsplanen för och idrifttagandet av kraftverket, om långvarigt eller bestående avvecklande av ett kraftverk, samt om effekthöjning, om kraftverket har minst en megavoltampere (cirka en megawatt). 

    Tillstånd för placering av elledningar och utrustning

    Det kan behövas markområden för en energiproduktionsanläggning, t.ex. för att placera utrustning som behövs för nätanslutning. I samband med planeringen av projektet ska man också planera hur projektet ska anslutas till elnätet, så att projektets totala konsekvenser kan bedömas. För dragning av en elledning med en nominell spänning på minst 110 kilovolt krävs enligt elmarknadslagen kommunens samtycke, om inte rätten att placera elledningen grundar sig på ett sådant inlösningstillstånd som avses i lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter och elledningen byggs någon annanstans än på ett område som i planen har reserverats för detta ändamål. Om man för projektet måste förvärva områden genom expropriation, krävs ett inlösningstillstånd som kan gälla inlösen med äganderätt eller nyttjanderätt. Om man behöver göra terrängundersökningar på projektområdet för att planera projektet och för att utreda behovet av inlösen, måste man ansöka om forskningstillstånd hos Lantmäteriverket. Om det är fråga om placering av ledningar kan kommunens beslut om placering av samhällstekniska ledningar, som fattas av byggnadstillsynsmyndigheten, ge den nyttjanderätt som krävs. I första hand ska man dock avtala om nyttjanderätten med markägaren. 

    Om projektet utförs på ett vattenområde så att det krävs tillstånd enligt vattenlagen, kan man i samband med detta tillstånd också bevilja ständig nyttjanderätt till de områden som projektet kräver. Om det är fråga om placering av ledningar kan kommunens beslut om placering av samhällstekniska ledningar, som fattas av byggnadstillsynsmyndigheten i enlighet med 161 § i MBL, ge den nyttjanderätt som krävs, eller alternativt räcker det med en anmälan enligt vattenlagen till NTM-centralen om placering av ledning på annans vattenområde. I första hand ska man dock avtala om nyttjanderätten med markägaren. 

  • Ett ändringsprojekt för en Bio-CHP- och en biovärmeanläggning kan t.ex. innebära att man byter bränsle, byter anläggningens komponenter, t.ex. en panna eller turbin till en effektivare, eller till exempel installerar ett system för tillvaratagande av spillvärme i en rökgastvätt.

    Planering av områdesanvändning och byggande

    Följande faktorer inverkar på vilka planer och förfaranden som krävs för projektet i fråga om planering av områdesanvändningen: ändringarnas storlek och konsekvenser, vart ändringarna riktar sig, samt områdets planläggningssituation och behovet av att samordna olika former av områdesanvändning.

    Om ändringen innefattar tillbyggnad eller väsentlig ändring av ändamålet med byggnaden eller en del av den, förutsätter ändringsprojektet bygglov enligt MBL.

    Om nya markområden tas i användning i samband med ändringen och detta kan påverka de naturvärden som skyddas med stöd av naturvårdslagen krävs eventuellt en Naturabedömning eller undantag. Det samma gäller tillstånd enligt lagen om fornminnen och undantag från skyddet av vattennaturtyper enligt vattenlagen.

    Miljökonsekvensbedömning

    MKB-förfarandet, som grundar sig på projektförteckningen, tillämpas också på sådana ändringar eller utvidgningar av projektet som anges i projektförteckningen, om ändringen eller utvidgningen i sig mot-svarar det gränsvärde som fastställts för projektet, dvs. om bränsleeffekten i förbränningsanläggningen är minst 300 MW.

    Miljötillstånd eller registrering

    Vad gäller ändringsprojekt bör man beakta att man måste ha ett tillstånd om utsläppen, eller konsekvenserna därav, från en miljötillståndspliktig verksamhet ökar eller om verksamheten i övrigt ändrar väsentligt. Sådant tillstånd krävs emellertid inte om ändringen inte ökar miljöpåverkan eller riskerna och om tillståndet inte behöver justeras på grund av ändringen av verksamheten. Om verksamheten efter ändringen betraktas som till verksamhet vid en direktivanläggning är ändringen väsentlig. Den behöriga tillsynsmyndigheten bedömer behovet av miljötillstånd för verksamheten. Ett miljötillståndsärende som gäller väsentlig ändring i verksamheten avgörs av den tillståndsmyndighet som är behörig att avgöra miljötillståndsärenden för en motsvarande ny verksamhet. Verksamhetsutövaren kan också ansöka om ändring av miljötillstånd i enlighet med miljöskyddslagen.

    Om det är fråga om en ändring i verksamheten vid en anläggning som utövar registringspliktig verksamhet, ska den som bedriver verksamheten utan dröjsmål underrätta tillsynsmyndigheten om bl.a. sådana ändringar i verksamheten som är väsentliga med tanke på tillsynen och som kan påverka föroreningen av miljön eller på iakttagandet av författningar eller på hur verksamheten följer registreringsplikten eller på tillståndspliktigheten för registringspliktig verksamhet. Den behöriga tillsynsmyndigheten bedömer på basis av denna information om det t.ex. krävs att registreringen uppdateras och vidtar de åtgärder som ärendet kräver.

    Lagring och hantering av kemikalier

    Betydande ändringar i hanterings- och upplagringstillståndet enligt kemikaliesäkerhetslagen kräver till-stånd av Tukes. Övriga mindre ändringar ska anmälas till Tukes. Betydande ändringar i den anmälningspliktiga verksamheten i fråga om hantering och upplagring, så som avses i kemikaliesäkerhetslagen, ska anmälas till räddningsmyndigheten. Du kan läsa mer om kriterierna för tillståndspliktiga ändringar och kriterierna för ändringsanmälan i Handboken.  

    Registrering eller godkännande enligt biproduktsförordningen

    Om man i samband med ändringen av en produktionsanläggning övergår till att bränna djurkadaver eller naturgödsel, måste man eventuellt ansöka om godkännande av anläggningen enligt biproduktsförordningen, på samma sätt som för ett nytt projekt. Om anläggningen redan har ansökt om registrering eller godkännande, ska sådana ändringar i verksamheten som påverkar huruvida förutsättningarna för registrering och godkännande uppfylls utan dröjsmål anmälas till den myndighet där registreringsanmälan och ansökan om godkännande har gjorts. Anmälan om att verksamheten upphör ska också göras utan dröjsmål.

  • Det finns flera definitioner för småskalig produktion. I den här handboken avses med produktion av bio-CHP och biovärmeanläggningar med en bränsleeffekt på högst 1 MW. Småskalig el- och värmeproduktion kombineras ofta också med decentraliserad energiproduktion. Med decentraliserad energiproduktion kan man däremot avse en produktionsmodell där energi – el-, uppvärmnings- eller kylenergi – produceras nära slutförbrukningspunkten. I allmänhet är också energikällorna lokala.

    Områdesanvändning och byggande

    Byggande av en anläggning för småskalig elproduktion kräver alltid bygglov enligt markanvändnings- och bygglagen. Beroende på anläggningens placering och de konsekvenser den medför, samt på verk-samhetens anslutning till jordbruksnäringen, kan byggandet förutsätta ett avgörande om planeringsbehov för ett område där det inte finns någon plan som direkt styr byggandet.

    Om anläggningens placering kan påverka de naturvärden som skyddas med stöd av naturvårdslagen kan det behövas en Naturabedömning eller undantag på samma sätt som för större förbränningsanläggningar. Detsamma gäller undantag från skydd av naturtyper i enlighet med vattenlagen samt till-stånd enligt fornminneslagen.

     

    Beaktande av miljön

    Anläggningar med en bränsleeffekt under 1 MW måste enligt miljöskyddslagen inte registrera verksamheten hos den kommunala miljövårdsmyndigheten och i regel inte heller ansöka om miljötillstånd. Miljötillstånd krävs om anläggningen är en del av verksamheten vid en direktivanläggning, verksamheten kan orsaka förorening av vattendrag och som inte är tillståndspliktig enligt vattenlagen, avledningen av avloppsvatten från verksamheten kan orsaka förorening av ett dike, en källa eller en rännil, eller om verksamheten kan orsaka en granne oskälig belastning enligt grannelagen. Miljötillstånd krävs också om verksamheten placeras på ett viktigt område eller på ett grundvattenområde som lämpar sig för annan vattenförsörjning och verksamheten kan medföra risk för förorening av grundvattnet.

    Beaktande av säkerheten

    Om farliga kemikalier hanteras vid anläggningen kan en anmälan till räddningsmyndigheten enligt kemikaliesäkerhetslagen krävas. Till exempel är gränsen för anmälan om lagring av brännolja 10 ton (cirka 12,5 m3). Räddningsmyndigheten övervakar att de verksamheter som enligt kemikaliesäkerhetslagstiftningen bedriver liten industriell hantering och upplagring uppfyller kraven och att de fungerar, samt att produktionsanläggningen överensstämmer med bestämmelserna. Relationstalet som behövs för att fastställa verksamhetens omfattning kan beräknas med hjälp av relationstalsräknaren KemiDigi (riksomfattande kemikalie-datalagertjänst) eller med hjälp av en kemikalietabell (på finska) i Räddningsverkens partnerskapsnätverk.

    Utnyttjande av animaliska biprodukter eller förbränning av gödsel

    Förbränning av hela djurkadaver omfattas alltid av biproduktslagen och biproduktsförordningen. En liten förbränningsanläggning som inte behöver miljötillstånd, måste ha kommunalveterinärens godkännande. Om andra animaliska biprodukter än hela kadaver förbränns vid anläggningen, tillämpas inte biproduktsförordningen, utan endast miljöbestämmelser. Sådana anläggningar godkänns således inte som anläggningar enligt biproduktsförordningen. Vid förbränning av naturgödsel gäller samma förfaranden som för större anläggningar.

    Placering av elledningar

    Ett beslut om placering av samhällstekniska anordningar enligt MBL, som utfärdas av kommunens byggnadstillsynsmyndighet, eller ett inlösningstillstånd enligt inlösningslagen, kan krävas för placeringen av ledningar också för en liten anläggning. I första hand ska man dock avtala om nyttjanderätten med markägaren.

Uppdaterad: 11.03.2024