Avfallshanterare - Vanliga frågor

Hela skrotfordon/hela EES-apparater är inte POP-avfall. Endast delar som avlägsnats från apparaterna och som eventuellt innehåller POP-föreningar klassificeras som POP-avfall.

Om POP-avfallet kan identifieras utifrån Pop-avfallets identifieringshandbok är en analys inte nödvändig.

För blandat kommunalt avfall används LoW-koden 20 03 01 (blandat kommunalt avfall) oberoende av om det källsorterats eller inte. LoW-koden 20 01 99 (avfallsslag som inte anges annanstans) är främst avsedd för de fraktioner som separerats enligt material och som inte redan har en kategori i en 20 01-undergrupp. Detta betyder att inte heller 20 03 99 (kommunalt avfall dom inte anges annanstans) är bra för källsorterat blandavfall eftersom det redan har LoW-koden 20 03 01. Med andra ord används avfallskategorin 20 03 01 för allt kommunalt avfall som kan brännas och som transporteras till avfallsförbränningsanläggningar.

Båtar som ska skrotas hänförs till LoW-koden 16 01 99 (avfall som inte anges annanstans) i kategorigruppen 16 01 (skrotfordon från olika trafikformer) eftersom de inte ska blandas med fordon som används på land.

LoW-koder som börjar med 19 10 är reserverade för metallfraktioner som uppstår i behandlingen av rena metaller. Med andra ord ska man i fallet i fråga använda avfallskategorier som börjar med 19 10. Avfallskategorier som börjar med 19 12 används när man behandlar vilket som helst annat avfallsmaterial än rena metaller.

Om det är fråga om avfall från byggande/rivning ska allt byggavfall hänföras till grupp 17. Som byggande/rivning kan räknas bland annat nybyggande och förnyande av processer genom förnyande av produktionslinjer så att den gamla linjen avlägsnas eller åtminstone största delen av den avlägsnas och ersätts med nyare maskiner. Att skaffa nya delar för apparaten och byta servicedelar skulle sålunda leda till avfall i kategori 16.

För blad från vindkraftverk används LoW-koden 17 09 04 (blandat bygg- och rivningsavfall), se svaret i punkt ”Kan till exempel koden 16 02 16 (delar avlägsnade från apparater) användas för rivningsavfall?”.

Innan en byggnad rivs klassificeras EES-apparater som avlägsnats från byggnaden som kategorigrupp 16 02 eller 20, beroende av varifrån de kommer. Det är inte ännu fråga om bygg-/rivningsavfall. Avfall som uppkommer i boende och jämförbar avfall som uppkommer inom administrations-, tjänste- och näringsverksamheten (till exempel avfall från kontor) klassificeras i kategori 20 och de andra i kategori 16 02.

Fordonen i fråga hänförs till LoW-koden 16 01 06 för ofarligt avfall (skrotfordon som inte innehåller vätska eller andra farliga delar). Enligt förordningen om skrotfordon ska POP-avfall avlägsnas i så stor utsträckning som möjligt. Sålunda kan förbehandlingen av sådana här skrotfordon som skickas till krossen tolkas som tillräcklig förbehandling i enlighet med förordningen. Ett sådant skrotfordon kan anses vara ofarligt avfall och även i lagringen anges det alltid som ofarligt.

När det är fråga om pappers- och kartongavfall som till sin kvalitet motsvarar pappers- och kartongavfall som uppkommer vid boende (t.ex. kontor). Om det är fråga om pappers- eller kartongförpackningar använder man alltid LoW-koder som börjar med 15 01, oberoende av avfallets ursprungliga funktion.

Om det i princip inte har skett några ändringar i avfallet som tas emot och man endast specificerar avfallskategorin så att den på ett bättre sätt motsvarar avfallsförteckningen kan verksamhetsutövaren komma överens om ärendet med övervakaren. Miljötillståndet behöver inte ändras på grund av detta.

Om avfallet slutligen behandlas enligt D 10 hänförs den under lagringen till kod D 14. Om man inte vet huruvida den slutliga behandlingen sker enligt en R-kod eller en D-kod kan man fråga den som tar emot avfallet eller hänföra enligt förmodade behandlingsmetoden.

För återanvändbara tunnor som kan repareras använder man R 4.1, som också används när de återvinns som råvara till exempel vid ett stålverk. Tunnor som ska skrotas hänförs till R 4.2 om de transporteras direkt till stålindustrin för återvinning. Om tunnorna först förbehandlas av en avfallsbehandlare ska R 12.2 användas.

Om det är fråga om en plastcontainer hänförs beredningen inför återanvändning på den inkommande avfallsblanketten till R 3.1 beredning inför återanvändning av organiskt avfall (plast/trä) eller R 4.1 beredning inför återanvändning av oorganiskt avfall (metallram) enligt vad det finns mest av. Om endast en del av en IBC-container (till exempel metallramen) transporteras som sådan till återanvändning som metallram, hänförs endast metallramen till koden R 4.1 och resten av avfallet till förbehandlingskoden R 12.2. Obs! Beredningen inför återanvändning anges inte längre på blanketten för avfall som uppkommer (det är inte längre avfall). I beredningen förbereds avfallet för dess ursprungliga användningsändamål.

Om den slutligen behandlas enligt en D-kod ska förbehandlingen av dess inre del hänföras till kod D 13 (innehåller också förbehandlingsåtgärder, såsom krossning). Om den slutligen behandlas enligt en R-kod ska förbehandlingen hänföras till förbehandlingskod R 12.2. Se föregående svar om den yttre ramen ska återanvändas.

Som behandlingskod används R 12.2, som omfattar förbehandling förknippad med både materialåtervinning och energiåtervinning (omlastning, sortering, kombinerande), när avfallets LoW-kod inte ändras från den ursprungliga koden och man egentligen inte kan räkna åtgärden som framställning av återvunnet bränsle där LoW-koden skulle ändras till kod 19 12 10 (brinnande avfall, bränsle från avfall). Obs! Vid omlastning ska i synnerhet bygg- och rivningsavfall och kommunalt avfall anmälas med den ursprungliga LoW-koden i både det inkommande och det utgående avfallsflödet (se fråga "Vilken verksamhetskod används när man tar emot avfall från olika funktioner och med olika LoW-koder och de kombineras/omlastas/balas?").

Med återvinningskod R 5.2.

Man använder 1.2 för allt omlastat eller på annat sätt behandlat eller sorterat avfall och för rejekt från förbehandling eller behandling. Ursprunget 1.2 används också för utgående slam/rötrester från biogasanläggning. Om avfallet kommer från den egna verksamheten (har inte tagits emot annanstans ifrån) använder man kod 1.0 (till exempel avfall från städning av gården, tömningsavfall från oljeavskiljare). För slam som uppkommer i behandlingen av spillvatten och för aska från avfallsförbränningsanläggningen används ursprungskoden 1.0.

Om avfallscentralens fältdel har tagit emot avfall till lagret över årsskiftet med kod R 13 (dvs. det har inte ännu behandlats), ska man under det år då avfallet tas ut ur lagret hänföra det med ursprungskod 1.1 på blanketten för det inkommande avfallsflödet (i samma avsnitt som R 13) till behandlingskod R 12.2 (krossning). Efter detta är det inte längre fråga om uttag ur lager, utan man följer den vanliga rapporteringsanvisningen, dvs. att förbehandlat/behandlat avfall anges i det utgående avfallsflödet med ursprungskoden 1.2 (egen förbehandling/behandling av avfall) om detta anses vara nödvändigt med tanke på övervakningen. I annat fall hänförs anteckningen om transport till avstjälpningsplatsen endast till avstjälpningsplatsens inkommande avfallsflöde med ursprungskod 1.2.

Om avfallet har tagits emot på avfallscentralens fältdel med en förbehandlingskod, till exempel R 12.2, och en del av den är krossad och en del har blivit kvar i lagret som krossad/okrossad över årsskiftet, ska man under det år som avfallet tas ut ur lagret hänföra uttaget endast på blanketten för avstjälpningsplatsens inkommande avfallsflöde till ursprungskod 1.1 eftersom det inte är möjligt att ange uttag ur lager som intern transport på fältdelens blankett för utgående avfallsflöde.

Avfallsbehandlare ska ange uttag av utgående avfall som transporteras till en annan avfallsbehandlare med ursprungskod 1.1 på lagerblanketten för året innan, i synnerhet för stora avfallspartier. Med andra ord gäller detta till exempel avfall som inte har behandlats inom den målsatta tidtabellen och som börjat ansamlas lagret. Små mängder avfall och avfall som hör till den normala lagringscirkulationen och som finns på lagerblanketten vid årsskiftet behöver inte hänföras till urspungskod 1.1 som utgående. Avfall som passerat anläggningen under året rapporteras som utgående med ursprungskod 1.2.

Man använder verksamhetskod 7 Avfallshantering och återvinning, eftersom avfallet i fråga inte omfattas av 4 Samhällen. 

Det är inte möjligt att välja en verksamhetskod för avfall som inkommit från utomlands. Om man till exempel tagit emot hela däck från Sverige (ingen verksamhetskod) som omlastas för vidare transport, ska dessa däck hänföras till verksamhetskod 4 Samhällen på blanketten för utgående avfall eftersom däcken är ursprungligen från samhällen (trots att de inte är kommunalt avfall). Med andra ord strävar man efter att behålla den ursprungliga verksamheten (även om det i detta fall inte antecknas på blanketten för inkommande avfall).

Anvisningen konstaterar att ”om avfallet har förblivit oförändrat (LoW-koden inte har ändrats), används samma verksamhetskod som vid mottagningen av avfallet”. Med andra ord förblir verksamhetskoden för målarfärg i detta fall 4 Samhällen och ändras inte till kod 7 (avfallshantering och återvinning).  

Vanligen ja, men undantag är kanske möjliga.

Kablarna kommer sannolikt från byggande/rivning, så allas verksamhet är 3 Byggande även om kabeln skulle komma från ett industriområde eller från en annan avfallsbehandlare. Om kabeln till exempel är från ett kasserat parti från kabelfabrikens process ska man använda 2 Industri som verksamhet och välja en lämplig LoW-kod för kabeln från avfallsförteckningen (till exempel inkurant parti/skärningsavfall).

För skurna kablar används LoW-kod 19 12 12 och verksamhet 7 Avfallshantering och återvinning.

Då klassificeras utgående avfall enligt kategorigrupp 19 och som verksamhet 7 Avfallshantering och återvinning, om verksamheten med det kommunala avfallet inte kan separeras. Om man också tagit emot annat kommunalt avfall ska man i det utgående avfallet i så fall bedöma andelen kommunalt avfall. (Obs! Vad gäller olja och flytande bränsle använder man alltid LoW-koder i grupp 13 för avfallet.  I sorteringen sorteras avfallet i flera olika avfallsfraktioner, men om man endast avlägsnar sådant avfall från avfallspartiet som inte hör dit (till exempel farligt avfall) räknas borttagning av avfallet i fråga inte som sortering.

Vid rapportering av omförpackning/omlastning/balning ska respektive avfallsfraktion rapporteras separat med den ursprungliga LoW-koden och verksamheten i både det inkommande och det utgående avfallet, oberoende av om avfallet kombinerats eller inte. I synnerhet informationen om kommunalt avfall och byggavfall är viktig ända till slutet av leveranskedjan så att deras återvinningsgrad kan beräknas. Information om den ursprungliga verksamheten och LoW-koden ska också skickas till avfallets följande mottagare (till exempel förbränningsanläggningen) senast i början av det följande rapporteringsåret. Som sortering räknas inte borttagning av avfall som inte hör till avfallspartiet (till exempel Batterier/EES).

I princip ska batterier från olika funktioner anges i det utgående avfallsflödet med den ursprungliga verksamheten (se föregående exempel). Små mängder kan dock kombineras under samma verksamhet (vad det finns mest av), annars är det bra att behålla den ursprungliga verksamheten. Vad gäller producentansvarsavfall utnyttjar man i statistikföringen dessutom producentansvarsrapportering som preciserar YLVA-rapporteringen.

Man använder verksamhet 7 Avfallshantering och återvinning eftersom det är fråga om avfallshanteringsbranschen. På motsvarande sätt använder man verksamhet 2 Industri till exempel för olja uppkommit i underhållet av materiel inom industrin. Som ursprungskod används 1.0 avfall från egen verksamhet.

Allt avfall från byggande och rivning hänförs till verksamhetskod 3 byggande, även om det inte är fråga om professionell byggverksamhet. Koden är samma oberoende av om hushållet gör byggandet eller rivningen själv eller om det köper tjänsten från ett byggföretag.

Den sista sidan av avfallsbehandlarnas YLVA-anvisning anger att man i den mån det är möjligt ska anteckna avfallet på blanketten för inkommande avfall enligt kommun, och om alla de kommuner där avfallsleverantören är verksam inte är kända, anges de kommuner där största delen av avfallet uppstått. 

Om EES transporteras direkt utomlands utan att mellanlagras ska man välja internationell avfallstransport. Det beror på EES-avfallet huruvida det är fråga om grönt avfall eller avfall som kräver tillstånd för avfallstransport. Man kan fråga producentsammanslutningen eller SYKE ([email protected]) om detta. Dessutom ger de information om avfallets egentliga mottagare och mottagarland, som båda anges på avfallsblanketten.

Om EES först mellanlagras på en annan plats i Finland som kräver miljötillstånd ska man välja avfallstransport inom Finland och ange mottagningsplatsen i Finland som mottagare. Om det är fråga om avfall som kräver ett transportdokument kan man se mottagarens uppgifter från transportdokumentet.

Rejektvatten rapporteras inte när det leds direkt till avloppet.

Materialen i fråga är biprodukter (inte avfall), vilket innebär att avfallsbehandlaren tar emot dem som biprodukter genom att ange dem på råvarublanketten. Frågan har behandlats i verksamhetsutövarnas allmänna anvisningar för ifyllning av avfallsblanketter i kapitel 2.4.2.