På andra webbplatser

INSPECT

Internationellt samarbete mot skadliga invasiva främmande arter

FAQ - Frågor och svar om invasiva arter

  • Främmande arter är växter, djur, svampar och mikroorganismer som med människans hjälp tagit sig över ekologiska barriärer och har etablerat sig på platser utanför sitt naturliga utbredningsområde.  Några arter har tagits till nya platser medvetet, exempelvis växter som är fina att se på eller går att äta, eller djur som hålls som husdjur och sen släpps ut i det vilda. Andra har kommit av misstag genom att till exempel följa med fraktcontainrar eller med andra varor och gods.

    Många främmande arter har kommit till stor nytta för människor genom utökade möjligheter till odling, jakt och fiske. Om det inte finns något som begränsar nya arter i en miljö, exempelvis rovdjur, brist på mat eller konkurrens med andra arter, kan de emellertid sprida sig över stora områden och på så sätt konkurrera ut de inhemska arterna och hota den naturliga balansen. De kallas då ”invasiva främmande arter”.

    Arter som spridit sig på egen hand, utan hjälp av människan, är inte främmande arter oberoende av hur de samverkar med den nya miljön. De kallas i stället nykomlingar.

  • Nej, alla främmande arter är inte skadliga. I Sverige har närmare 2000 främmande arter lyckats etablera sig, varav cirka 400 anses vara invasiva eller potentiellt invasiva. De flesta av dem är landlevande men det finns även invasiva främmande arter i sjöar, vattendrag och i havsmiljön. I Finland är 420 arter klassade som invasiva främmande arter.

  • EU har pekat ut 66 växter och djur som är så problematiska att länder behöver hjälpas åt i bekämpningen. De finns listade i EU-förordningen 1143/2014. I Sverige har 12 av dessa arter etablerat sig och ytterligare åtta finns sporadiskt förekommande. I Finlands förteckning över invasiva främmande arter finns ytterligare 33 arter listade. Läs mer om arterna på Naturvårdsverkets sida eller på vieraslajit.fi:

  • Invasiva främmande arter anses idag vara ett av de största hoten mot biologisk mångfald eftersom de hotar att slå ut hela eller delar av de livsmiljöer eller ekosystem som de lyckas etablera sig i.

    Människor drar stor nytta av naturen i form av ekosystemtjänster. I princip kan allt vi får gratis av naturen kallas ekosystemtjänster. De mest påtagliga ekosystemtjänsterna är mat, vatten, bränsle och medicin men även pollinering, friluftsliv, ekoturism och vattenrening är att betrakta som ekosystemtjänster. Om främmande arter slår ut den biologiska mångfalden kan ekosystemtjänster minska, till exempel genom att artsammansättningen förändras och pollinatörer får färre födoresurser.

    Ett ekosystem som är rikt på arter har också en större motståndskraft och bättre återhämtningsförmåga vid klimatförändringar och andra miljörubbande händelser.

  • En fastighetsägare eller -innehavare har en skyldighet att bekämpa de arter som finns listade i EU-förordningen om de växer på deras fastighet. Detta gäller alla typer av miljöer; odlad mark såväl som produktionsskog, jordbruk, trädgårdar eller orörd naturmiljö.

    En invasiv art kan sprida sig fort, därför rekommenderas det att bekämpa den i ett så tidigt skede som möjligt. Det finns idag inga medel att söka för att bekämpa invasiva arter och tillåts de spridas kan kostnaden för bekämpningen bli hög.

  • Du måste ha markägarens tillstånd för att ta bort växter på andras mark, oavsett om det är en invasiv art eller inte. Däremot ingår det i allemansrätten, både i Sverige och i Finland, att plocka blommor. Genom detta kan man bromsa spridningen av invasiva växter. Mindre bestånd av jättebalsamin kan till och med utrotas genom att man plockar bort blommorna, eftersom de sprider sig endast med frön.

  • En grundregel är att aldrig lägga plantor av invasiva arter på en kompost, då är risken stor att de sprider sig därifrån. Ett bättre alternativ är att bränna dem. Är det inte tillåtet att bränna dem på bekämpningsplatsen bör de köras till en återvinningscentral. Avfallshanteringen kan skilja sig mellan kommuner och olika återvinningscentraler. Kontakta därför din närmaste återvinningscentral för att höra hur du ska gå till väga med ditt avfall.

    Hur du ska ta hand om växtmaterialet styrs också av vilken växt det rör sig om, hur den sprider sig och i vilket mognadsskede bekämpningen görs. Vissa invasiva arter såsom parkslide och vresros sprider sig med minsta lilla rotdel som kan ge upphov till en ny planta. Frön kan också eftermogna och sprida sig trots att plantorna bekämpats innan frösättningen kommit igång. Att låta växterna torka ovanpå plast förhindrar växtresterna från att kunna sprida sig.

    Bra tips för att förhindra spridning finns här:

  • Jättebalsamin (Impatiens glandulifera) kommer ursprungligen från västra Himalaya och har kommit hit via trädgårdsodling och som foderväxt till bin på grund av dess höga nektarproduktion. Den har varit förvildad i Sverige sedan början av 1900-talet. Idag är den etablerad i hela Sverige förutom i Norrlands inland. I Finland hittas växten överallt förutom allra nordligaste Lappland.

    Den bildar täta bestånd som gör det mycket svårt för andra växter att överleva. Den producerar också mycket nektar, vilket gör att insekter gärna besöker dessa plantor istället för naturligt förekommande växter. Det kan på sikt leda till en utarmning av den naturliga floran.

    Jättebalsaminen växer bäst i fuktig mar. Den trivs på åstränder och sprider sig snabbt längs vattendrag. Jättebalsaminens ytliga, ettåriga rötter binder jorden dåligt. Det leder till erosion av stränderna och försämrad vattenkvalitet.

    •  

  • Vresros (Rosa rugosa) kommer från nordöstra Asien och den har importerats till Norden som prydnadsväxt. Den har också använts som markbindare på vägslänter. Vresrosen ses ofta förvildad på sandstränder.

    Vresrosen bildar täta, taggiga bestånd där knappt någon annan växt kan leva vilket innebär att de naturliga arterna konkurreras ut. Spridningsförmågan är stor då rosen förutom med rotskott också sprids långa sträckor med fåglar och via vatten, då såväl nypon som frön har bra flytkraft.

    Vresrosen finns inte med i EU:s förteckning över invasiva främmande arter. I Sverige finns det därför inga krav på fastighetsägare att bekämpa den. Faktum är att den fortfarande säljs i trädgårdshandeln. I Finland ingår vresros i den nationella förteckningen över främmande arter och får därmed inte släppas ut i miljön, importeras till Finland, inneha eller odlas, transporteras, vidarebefordras, säljas, marknadsföras eller överlåtas.

  • Tyvärr sprider sig vresrosen inte enbart genom nya rotskott eller plantor i sitt närområde. De sprids också effektivt genom fåglar och med vatten. Nypon kan flyta i upp till 40 veckor och fåglar kan sprida frön upp till 200 km bort. Därför kan buskar som vid första anblicken inte verkar sprida sig ändå ha gett upphov till nya växter långt ifrån moderbusken. Om du inte genast har möjlighet att avlägsna busken så kan du klippa bort alla nypon och kasta dem med brännbart avfall, inte i en kompost.

  • Det finns rosor som förekommer naturligt här och förädlade vresrosor som tros vara mindre aggressiva, men man är ännu inte helt säker angående deras egenskaper.

    Exempel på alternativa rosor är: Kanelros (Rosa majalis), Pimpinellros/Finlands vita ros/Midsommarros (Rosa spinosissima), Dockros (Rosa nitida)

  • Orsakerna till att pollinatörernas populationer minskar är flera och samverkande, bland annat miljögifter och förstörda livsmiljöer. Visst får pollinatörer nektar också från invasiva arter och det kan tyckas vara positivt. Dock kan de invasiva arterna konkurrera ut de inhemska arterna. Färre arter kan resultera i att nektar finns tillgängligt för pollinatörer en kortare tid. Det kan också resultera i en utarmning av pollinerande insekter då de kan vara anpassade till olika typer av blommor. På det stora hela kan därmed invasiva främmande arter orsaka en minskad biologisk mångfald för såväl växter som insekter.

  • Rapportera dina observationer av invasiva arter här:

Uppdaterad: 20.04.2021