- Aktuellt
- Kungörelser och anmälningar
- Allmän anmälan om flyttning av fordon som lämnats på landsväg
- Planering av statens trafikleder - kungörelser
- De kungörelser, offentliga delgivningar och beslut inom ansvarsområdet för miljö och naturresurser som är riksomfattande eller omfattar flera regioner
- Jobba hos oss
- RSS-feed
- Evenemang och utbildningar
- Anbudsförfrågningar och projektutlysningar
- Pressmeddelanden
- Tiedotteet 2021
- Pressmeddelanden 2020
- Pressmeddelanden 2019
- Pressmeddelanden 2018
- Pressmeddelanden 2017
- Pressmeddelanden 2016
- Pressmeddelanden 2015
- Pressmeddelanden 2014
- Pressmeddelanden 2013
- Pressmeddelanden arkiv
- Beställ meddelanden
- Aktuellt
- Nyheter 2025
- Nyheter 2024
- Nyheter 2023
- Nyheter 2018
- Nyheter 2022
- Nyheter 2021
- Nyheter 2020
- Nyheter 2019
- Nyheter 2017
- Nyheter 2016
- Nyheter 2015
- Nyheter 2014
- Nyheter 2013
- Nyhetsbrev
- Kommunikation
Pressmeddelanden 2014
Försurningsläget i de österbottniska åarna och älvarna hösten 2013 (ELY-centralen i Södra Österbotten)
Hösten 2013 blev försurningsolägenheterna uppenbart mindre och kortvarigare än genomsnittet. I stora åar och älvar undveks svåra försurningsproblem nästan helt och hållet och de uppmätta pH-värdena var de högsta under hela 2000-talet. Försurningen drabbade mest små åar i alunjordar, men även i dessa blev försurningen lindrigare och kortvarigare än genomsnittet.
Försurningsläget var exceptionellt bra i stora åar och värst i små åar
Under hösten karterade Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten försurningen och halterna av skadliga metaller i å- och älvvattnen i Österbotten, Södra Österbotten och Mellersta Österbotten. Uppgifter om effekterna av översvämningarna under julen hann dock inte samlas in.
Förhösten fram till slutet av oktober var regnfattig, vattenföringen var mycket liten i åarna och det förekom inga försurningsproblem. I slutet av oktober och i november regnade det mer, vattenföringen ökade och försurningsläget blev sämre i flera åar. Försurningen var återigen värst i små åar längs kusten: t.ex. i Solf å, Malax å, Laihela å och Vörå å och Kelviå å var pH-värdet 4,2–4,8. Tidsmässigt blev dock försurningsperioden skäligt kort, eftersom vattenföringarna minskade och således minskade också urlakningen av sura föreningar i slutet av november. Försurningsolägenheterna större åar och älvar blev tämligen små. Värst var läget i Närpes å, där pH var 5,0 som lägst. I övriga stora åar var pH hela hösten över 6,0 eller alldeles nära. Försurningsläget i stora åar var gynnsamt för höstlekande fisk och försurningen störde inte t.ex. vandringssikens stigning i Kyro älv. Som en följd av försurning löses en stor mängd naturskadliga metaller upp från marken i alunjordarna såsom aluminium, kadmium och nickel. Halterna av skadliga metaller ökar kraftigt när vattnets pH sjunker. Samtidigt förändras metallföreningarna till en form som är skadlig för organismerna.
Försurningens betydelse för vattennaturen
I finländska å- och älvvatten ligger pH-värdet normalt på 6–7, i humusvatten en aning lägre. De känsligaste fiskarternas, såsom mört- och laxfiskarnas, reproduktion störs redan när pH sjunker nära 5,5. Fiskrom och fiskyngel samt kräfta är de känsligaste. För fisk är pH-värden under 4,5 vanligen ödesdigra. Abborre och gädda är de uthålligaste och de dör först när pH sjunker till 4,0–4,5. Förutom fiskarna lider även hela åns och älvens ekosystem av försurningen. Målnivån i vattendragen är allmänt att pH inte sjunker under 5,5. Försurningen gallrar artbeståndet med hård hand och därför är artbeståndet i vattendrag som upprepade gånger drabbas av försurning tämligen ensidigt. Försurningen är det största vattenskyddsproblemet i de österbottniska å- och älvvattnen. Återkommande försurningsperioder försämrar avsevärt den ekologiska statusen i regionens åar, älvar och deras deltaområden.
Tabell över de österbottniska vattendragens försurningsvärden (minimivärden/mån.) i september–december (pdf, 70 kb)
Mer information:
- Forskare Anssi Teppo, tfn 0295 027 948
- Publiceringsdatum
- 2014-01-10