Vägunderhållets långa historia: från hackor till utnyttjande av intelligent teknologi

Namnen på ämbetsverken som svarat för byggnad och underhåll av vägarna har ändrats, liksom ämbetsverkens befattningsbeskrivning, flera gånger under de senaste 200 åren.

IllustrationsbildFörsta sträckan längs vattenvägar

Kung Gustav IV Adolf grundade Kungliga Strömrensnings Direktionen för redan 200 år sedan.

Strömröjningsdirektionen arbetade huvudsakligen med vattenvägar – de var ju naturligt att ta sig fram längs vattenleder i de tusen sjöarnas land.

För att underlätta båttrafiken röjde man åar. Bland de tidigaste uppgifterna ingick också att bekämpa översvämningar och exploatera nya åkermarker. Man öppnade vattenleder, tog nya åkermarker i besittning och byggde kanaler. Redan då ansågs det viktigt att trygga näringslivet och nationens verksamhetsförutsättningar.

1800-talet: från räfsor och skyfflar till ett systematiskt vägunderhåll

I samband med industrialiseringen stod det klart att man också måste sköta om rutterna som gick på land. Man upptäckte att ju fler och tyngre transportbehoven på vägarna var, desto bättre måste de skötas.

Väghållningen hade redan på medeltiden bestämts falla på markägarens lott. Således skötte varje husbonde på 1800-talet landsvägarna lite hur som haver. Räfsan och skyffeln var de vanligaste redskapen. Det var först i slutet på ifrågavarande århundrade som staten tog på sig ansvaret för väghållningen.

1860 omvandlades direktionen till Väg- och Vattenkommunikationernas Direktion. I verksamhetsbeskrivningen ingick underhållet av landsvägar, järnvägar, kanaler, hamnar och telegraflinjerna.

1900-talet: med sysselsättningsarbeten mot ett modernt vägnät

När trafikbelastningen bara fortsatte växa var man tvungen att tillämpa grövre utrustning och bättre expertis. Lösningen var att förstatliga väghållningen 1921. De första vägmästarna anställdes 1928.

Flera av näringslivets branscher blev snabbt beroende av landsvägstransport. Därför måste vägarna göras farbara och hållas i trafikdugligt skick året om. Man fick vägnätet i gott skick tills kriget förstörde det. Efter kriget gick alla krafter till att ersätta krigsskadestånden och det var inte möjligt att reparera vägnätet förutom i samband med återuppbyggnaden av Norra Finland.

Genast då det började bli över av statens medel från ersättningarna riktades de till reparationen och utbyggnaden av vägnätet. På sådant vis kunde man också erbjuda arbete som tiotusentals människor var utan under arbetslöshetstiden på 1950-talet. Med hjälp av lån från Världsbanken höjdes vägbyggnaden i Finland till den nuvarande nivån.

Från Vägförvaltingen till NTM-centralerna och Trafikverket

Finlands vägnät har med andra ord nått en internationell nivå på ett drygt halvsekel. Dess betydelse är livsviktig för medborgarna och näringslivet. Vägförvaltningen skötte vägnätet fram till slutet av 2009.

Vägförvaltningens organisation ombildades till en centralförvaltning, nio vägdistrikt och en enhet för stora projekt. I centralförvaltningen ingick huvudkontoret, sakkunskapstjänster och trafikcentralen. En direktion som utnämndes av statsrådet övervakade och styrde Vägförvaltningens verksamhet.

I trafik- och regionförvaltningsreformen den 1 januari 2010 övergick Vägförvaltningens vägdistrikt till närings-, trafik- och miljöcentralerna (NTM-centralerna), och Banförvaltningscentralen, en del av Sjöfartsverket och Vägförvaltningens centralförvaltning bildade Trafikverket. Kommunikationsministeriets förvaltningsområde omorganiserades igen i början av 2019. Trafiksäkerhetsverket Trafi, Kommunikationsverket samt vissa funktioner vid Trafikverket slogs samman till det nya Transport- och kommunikationsverket (Traficom). Det föregående Trafikverket fortsätter sin verksamhet som Trafikledsverket. Sjö-, järnväg- och landsvägs trafikstyrning, som tidigare sköttes av Trafikverket, har flyttats till specialuppgiftsbolaget Traffic Management Finland Group (TMFG).

Trafikledsverket och NTM-centralerna som ansvarar för väghållningen ser till att väg- och trafikförhållandena utvecklas i en hållbar riktning. Detta inbegriper också underhåll och utveckling av expertkunnande inom väghållningen. NTM-centralernas ansvarsområden för trafik och infrastruktur sköter byggandet och underhållet av landsvägarna. Trafikledsverket svarar centraliserat för stora investeringar. Målet är en enhetlig väghållning som följer nationella riktlinjer och som samtidigt utnyttjar den regionala och lokala kompetensen och erfarenheten.

Uppdaterad

ta kontakt

0295 020 601 mån - fre kl. 9 - 16 (lna/mta)

Vägtrafikantlinjen 0200 2100
Meddelanden om brådskande problem på vägarna som äventyrar trafiken (24 h/dygn, lna/mta).