Pressmeddelanden 2019

Försurningsläget är ovanligt dåligt i de österbottniska åarna (landskapen i Österbotten)

På grund av kraftiga regn har vattenföringarna i åarna i Österbotten varit bland de största i år, varför försurningsproblemen som började i åvattnen i Österbotten i slutet av oktober har ytterligare förvärrats mot slutet av november. Försurningsläget är nu det värsta på hela 2010-talet och börjar påminna om situationen vid årsskiftet 2006–2007. Bland de stora åarna har pH-värdet i Närpes å, Kyro älv och Lappo å sjunkit ungefär till ca 4,6–4,8. I Perho å är pH-värdet mellan 4,7 och 5,5 beroende på plats och i Lestijoki å 5,2. I Lappfjärds å var pH-värdet högre än i andra åar med värdet 5,7 såsom även i Esse å, där pH-värdet var 5,3–5,7. I en stor del av de små eller medelstora åarna i området som sträcker sig från söder om Vasa till norr om Karleby var surheten i åvattnet mellan 4,5 och 5,0 och i de mest sura åarna mellan 4,0 och 4,5. I dikesvattnen var pH-värdet till och med mellan 3,5 och 4,0 och som lägst 3,2. Utöver åvattnen lider dessutom Larsmosjön och Kyro älvs mynning av försurning. I Larsmosjön har surheten varierat mellan 4,9 och 5,8. De lägsta värdena har uppmätts i sjöns södra delar. På grund av försurningen har avtappningen från sjön redan ändrats. I Kyro älvs delta har pH-värdet varit 5,1. Även andra åmynningar lider sannolikt på motsvarande sätt av försurning.

När försurningen är så kraftig är den mycket skadlig för vattennaturen såsom exempelvis för fiskbeståndet. Försurningen gör att det sköljs ut mer skadliga metaller såsom aluminium i vattendragen. Tills vidare har lite död fisk påträffats i Larsmosjön. Den mörka årstiden, den kraftiga vattenföringen i åarna och isläget gör det svårare att observera död fisk. Vattnets naturliga pH-värde i finländska åvatten är 6–7, i humusvatten något lägre. På årsnivå anses det målinriktade minimivärdet för försurning vara 5,5.

Försurning är det största vattenskyddsproblemet i de österbottniska åvattnen och den största orsaken till att artbeståndet i regionens åar är fattigare än på andra ställen. Grundorsaken till problemet är den sura marken, de sura sulfatjordarna och den effektiva dräneringen av dem. Läget blir som värst när en torr sommar följs av en regnig höst eller ett svårt vårflöde inträffar följande år, vilket sköljer ut de sura föreningarna och metallerna som bildats i vattendragen under den torra perioden. De två föregående somrarna har varit mycket torra och varma, varför förhållandena har varit speciellt gynnsamma för att det ska uppstå sura föreningar. När svavelföreningar syresätts efter en torr sommar eller på grund av dränering, finns det knappast något alls man kan göra åt saken. De stora regnmängderna och snösmältningsvattnet under slutet av året har sköljt ut sura föreningar i vattnen och höjt vattenföringen i exempelvis Kyro älv och Lappfjärds å till årets toppnoteringar. NTM-centralen följer upp läget.

Mer information:

  • Erikoistutkija Anssi Teppo, puh. 0295 027 948

Uppdaterad